Dragoner

Bok av Gertrud Hellbrand
Mira Westman har svårt att tro att hennes morfar supit sig full i sin ensamhet, ramlat och dött av fallet. Men vad vet hon egentligen om hans tillvaro i det ensliga huset på landet? När Miras yngre syssling Ville därefter visar sig vara försvunnen växer misstankarna om att allting inte står rätt till i hennes barndomsby Hedsbro i Östergötland. Det är maj, men i det spirande försommarlandskapet skymtar hemligheter och djupnande sprickor. Är grannarna på hästgården, Jerry och Patrik Hartley Lindskog, inblandade i Villes försvinnande? Kan Mira lita på sin gamla ungdomskärlek Adam, vars lillebror terroriserar bygden? Och vem kan ha velat se hennes morfar död? När Mira söker efter sanningen väcks minnen till liv och hon tvingas möta det mörker hon gjort allt för att förtränga. Dragoner är första fristående delen i den nya spänningsserien Östgötasviten av kritikerrosade Gertrud Hellbrand. Boken utspelar sig i hästmiljö och är ett psykologiskt drama om ond bråd död, familjeband, kärlek, svek och svartsjuka.
Mira återvänder hem till sin barndoms bygd när hennes morfar dör och hennes kusin är försvunnen.Hon måste möta gamla demoner som har roten i bilolyckan där hennes mamma omkom.

Miljön är i hästhoppningens värld men också i Linköping med omnejd.Karaktärerna är trovärdiga och språket flyter på.

Boken är också en berättelse om lite trasiga människor och vad som behövs för att bli hel igen.Det är en spänningsroman till ramens konstruktion och Gertrud har lyckats med att skriva en bok som håller spänningen på topp mot bakgrunden av lite trasiga karaktärer.Flera gånger trodde jag att jag hade hittat lösningen men så kom återigen en peripeti som slog undan mina tanketrådar.

Boken är en bra och spännande underhållning.Skickligt snärjer hon oss läsare med olika ledtrådar som går åt olika håll och spänningen byggs upp.Mot den bakgrunden får vi också beskrivningar om vacker natur,bittert hat och hjälplöst beroende.Dragoner är den första boken i Östgötasviten och jag ser fram emot att läsa mer av Gertrud.
Jag måste medge att jag tyckte starten var lite trög. Jag tror det beror på att för mig som inte är ett skvatt intresserad av hästar kändes som om jag inte skulle gilla innehållet. men se så jag bedrog mig. Ganska snabbt var jag fast och då blev det sträckläsning samt att jag lyssnade när jag inte hade möjlighet att läsa.
Det här en berättelse som där vi får följa ett antal personer ur deras perspektiv och alla dessa personer är mycket väl beskrivna och intressanta.

Gertruds sätt lägga ut ledtrådar en hit och en dit gör att det blir otroligt spännande och samtidigt omöjligt att få koll på vem och varför. Jag har hela tiden en känsla av att något väldigt fruktansvärt har hänt och att utgången är oerhört oviss.

Ett enkelt och rakt språk som är detaljerat och miljöbeskrivningarna är målande. Drivet är på topp och intrigen lysande.

"Dragoner är en spänningsroman i idyllisk - och starkt hierarkisk - landsbygdsmiljö, en mordgåta och samtidigt en berättelse om familjeband, kärlek, svek och svartsjuka." Bokens baksida
Rekommenderas för den som gillar spänning
Ni vet när man stänger en bok och samtidigt måste släppa ut en lång pust. Det gjorde jag nyss. Nästan som om jag hållit andan en aning för länge mot slutet.

Den här boken slukade mig totalt! Från första sidan vred jag mig i ångest. Sedan kom alla frågor.
Vad har hänt? Vem är skyldig? Eller vilka?
En helt omöjlig (och otroligt underhållande) gissningslek tar sin början, då nästan varenda människa tycks mer eller mindre suspekt. Och spänningen håller verkligen i sig hela boken igenom.

Jag älskar det målande språket och de mångbottnade personligheterna vi får följa. Precis alla har styrkor och svagheter. Och precis alla har ett eget uttryck och en historia som tillför något.

Att Gertrud Hellbrand är en hästmänniska är det ingen tvekan om. Det är inte jag. Men hon skriver så fint om allt runtikring hästarna att det aldrig blir ointressant eller störande. Det blir en sådan naturlig del av handlingen och livet i Hedsbro.
Vad vill jag säga med det då?
Jo, välj inte bort denna bok om du saknar hästintresse. Den är så mycket mer!
Här hittar vi inte några utredande poliser, men läsaren blir genast varse om att faran är högst närvarande mitt i denna vackra hästgårdsidyll. Uppfriskande att lämna polisstationer och storstäder, och landa i en annorlunda och outforskad miljö.

Till en början är tempot relativt lugnt, bortsett från öppningsscenen, för att sedan växla upp spänningen ordentligt mot slutet. Skickligt och dynamiskt upplägg med flera olika berättarröster där Mira är den dominerande. Karaktärerna är intressanta och nyanserade, med trassliga familjeband och relationer vilket ger liv och trovärdighet till historien. Under den sista, och tredje delen, av boken ägnande jag mig åt regelrätt sträckläsning – trots att klockan med god marginal hade passerat midnatt.

Ser redan fram emot de resterande delarna i Östgötasviten!
En spänningsroman/deckare i hästmiljö. Roligt med en lite annorlunda miljö och att det inte är någon polisutredning man får följa (för de har inga resurser), utan en privatpersons.
Miras morfar har dött, är det en olyckshändelse eller ligger det ett brott bakom? Samtidigt försvinner en ung kille på hästgården bredvid, hänger detta ihop och i så fall hur? Mira försöker luska, frågar ut folk, letar efter bevis i morfars stuga... Men det är svårt och det verkar finnas många hemligheter.
Vi får följa historien ur flera personers synvinklar, men det är lite för många för mig att känna mig engagerad i. Dessutom är egentligen inte någon av dem skildrad så jag känner sympati för dem, förrän i de allra sista kapitlen.