Je m'appelle Agneta

Bok av Emma Hamberg
Je m'appelle Agneta är en fantastiskt rolig, sorglig och rebellisk feelgoodroman om att ta kontrollen över sitt liv och våga vara den man är. Den är sprängfylld med värme, känslor och dråpliga dialoger. Kulturkrockarna och känslan av att hitta hem är underbart skildrade och romankaraktärerna så kärleksfullt tecknade i all sin mänsklighet att man inte kan annat än älska dem. ... en höjdare i sin genre. Helhetsbetyg: 5. Bibliotekstjänst Alla människor kan tydligen delas in i färggrupper efter personlighetstyp numera. Min färggrupp är genomskinlig. Agneta är fyrtionio år och har bleknat in i tapeten. De utflugna barnen hör bara av sig när de vill att hon ska swisha pengar, och arbetskamraterna har absolut noll intresse för vad Agneta gör, tycker eller vill. Hennes man Magnus, fågelskådare och frisksportare, anser att din kropp är ditt tempel och att templet inte ska besudlas med till exempel rödvin eller aprikosmarmelad. Nej, granatäppelkärnor och quinoa är det som gäller. Lyckligtvis finns ett utrymme bakom frysen i källaren där Agneta kan ha sin marmelad. Att ligga i sängen, dricka vin i smyg och se på tv-serier där folk renoverar franska gårdar är hennes enda, hemliga njutning. Men när Agneta får syn på en radannons i tidningen vaknar något inom henne. Äldre pojke behöva hjälp. Nu. Laga mat. Städning jättestor hus. Mycket viktig varje fredagar 17.00 sitt på bar. Måste prata svenskan! Pojken bor Saint Carelle, Provence, Frankrike. Svar till bar-fabien@gmail.com Några dagar senare står Agneta till sin egen och alla andras förvåning på ett ödsligt torg i en liten by i Provence. Där ingenting är som i annonsen. Äventyret kan sannerligen börja. Je m appelle Agneta är en roman om att våga kliva ur sig själv, om att inse att livet är kort och att vi borde dansa mer på borden. En roman där Emma Hambergs karaktäristiska livsglädje och människokärlek syns på varje sida.
Jag gillar den! Livsbejakande, härlig och drömmig. Sätter igång en massa tankar inom en om vad man vill och vart man ska. Och om att leva det liv man vill leva. Plus drömmig miljö, ost och vin. Rekommenderar!
Agneta är 49 år med utflugna barn som bara kommunicerar via swish, gift med Magnus som cyklar i svindyra trikåer, ett sorglig sexliv, ett ekande kylskåp och Agneta känner sig vingklippt. Hon ligger ligger mest i sängen och tittar på tv-serier och smygdricker rödvin… Hur kunde livet blivit så här? Agneta hittar en annons om att en äldre "pojke" behöver hjälp med att laga mat och städa - i Saint Carelle, Provence i Frankrike, några dagar senare är Agneta på väg ner till Frankrike….

Wow vilken fantastik bok! Jag älskade denna härliga feelgood som är varm och underhållande, den är lättläst med ett bra flyt - sidorna bara flyger fram och helt plötsligt så är boken slut - alldeles för fort, vill läsa mer! Jag har läst de flesta av Emmas böcker och hon har en förmåga att få mig som läsare att dras med in i hennes böckers värld, både karaktärerna och miljöerna känns tilltalande och levande. I denna bok får jag uppleva både skratt, allvar, kärlek, vänskap och sorg och jag älskar hur Agneta som en rebelliskt tonåring vågar bryta sig loss, hitta sig själv och våga börja leva igen. Underbar bok!
Herregud vilken underbar bok! Jag har skrattat, gråtit, hejat (på Agneta), velat slå till någon (läs boken så förstår du!) och dreglat över goda ostar och vin. Läs, bara läs!!
Underbart som alltid med Emmas böcker. Älskar att följa Agneta när hon hittar sig själv. Att dessutom komma tillbaka till vårt närområde i Provence är som att komma hem.
Agneta är kvinnan som finns utan att finnas. Lever utan att leva. Är till lags. Gör som andra vill. Flyter i andras sällskap ihop med väggfärg eller tapet.
Lever parallellt liv med sin man, och barnen är utflugna.
Hon får syn på en annorlunda annons och det är början på Agnetas resa. Hennes liv börjar på ett sätt nu. Snart 50 år gammal.

Alltså Emma kan skriva. Och som hon skriver. Dialogerna flyter fram. Det känns som om jag är med hemma hos Einar med Agneta. Går bredvid henne i Frankrike. Känner doften på torget, smaken av maten hon lagar och hör musiken de dansar till.

Boken handlar om modet att följa sitt hjärta. Om relationer, kärlek, matglädje, att hitta sig själv.

Jag började läsa den på eftermiddagen och nu sitter jag här på kvällen och är ledsen att den är slut. Hade kunnat läsa 300 sidor till. Lätt. Älskade att vara i Agnetas värld.

En njutning att få läsa och uppleva. Emmas böcker är alltid härliga men denna var ännu ett strå vassare. Eller vass är fel ord för denna bok. Ett stå vackrare, snällare och mjukare och gjorde mig en upplevelse rikare.
Agneta närmar sig 50 och inser att livet har gått på tomgång lite väl länge nu. Barnen har flyttat hemifrån och hör bara av sig när de vill att Agneta ska swisha pengar. Hon och Magnus har varit tillsammans i 24 år och allt som hette sexliv, passion eller ens gemensamma intressen är ett minne blott. Magnus är mer intresserad av att fotografera fåglar till sitt Instagramkonto. Eller att träna den ena idiotiska sporten efter den andra samt att givetvis mäta sin träning på alla tänkbara vis.
Agneta har sina egna intressen. Som att gömma rostbröd i frysen och äta ihop med en burk undangömd marmelad till exempel. Eller att dricka vin i smyg ur tandborstmuggen.
🥐
Men i takt med att 50-strecket närmar sig börjar tankarna mala kring vad hon egentligen vill åstadkomma i livet. Är detta verkligen tillräckligt? Är det allt?
Så får hon syn på en annons översatt till knacklig Google translate-svenska om att en au pair sökes i en liten fransk stad i Provence och plötsligt har Agneta packat väskan och gett sig av.
🥐
Som vanligt i Emma Hambergs böcker är det här en historia om de stora frågorna paketerade i ett lättsamt format. Det handlar om åldrande och om vad som är viktigt i livet. Det handlar om acceptans för andra människor och om acceptans gentemot sig själv. Det handlar om att åka bort och hitta hem.
Som vanligt är det en härlig kombination av humor och allvar gestaltat i ett lika brokigt persongalleri, där de starkaste banden kan skapas mellan människor som nyss varit främlingar.
🥐
Det är även en bok om frossade i croissanter och ständigt vinpimplande. Man blir hungrig. Och törstig. Och inte ett dugg sugen på att städa tvättstugan. Bara ligga på soffan och läsa och läsa tills boken är slut och man inser att man fortfarande ligger kvar på soffan och aldrig har varit i Provence. Fast att det känns så.
Perfekt utomlandssemester i covid-tider, med andra ord!
🥐
Varje gång jag läser en bok av Emma Hamberg känns det som att hälsa på en god vän. Hon är så inbjudande i sitt språk och mot sina läsare. Den här boken är absolut inget undantag!