Karin på kommunen

Bok av Wilma Odenberg
Klockan sju går Karin opp. Häller kaffe i sin kopp. Knäpper knappen på sin kofta. Den som hon har på sig ofta. Det har blivit dags att åka. "Hejdå barnen, inte bråka!" Längre än så brukar barnen inte få följa med en vanlig vardagsmorgon i föräldrarnas liv. Karin på kommunen sätter fingret på frågor som: Vad gör vuxna när de jobbar? Hur kan en arbetsdag se ut? Vad är ett kontor?
Treåringarna tycker: Tycker att Karin gör många konstiga saker, som de skrattar åt och de gillar att bli förfärade över dumheterna hon hittar på. Dessutom är de avundsjuka på det stora fikautbudet som Karin verkar ha på sitt jobb, och vill också ha massa kakor, bullar och tårta hemma (vem vill inte det?).

Sexåringen tycker: Karin är minsann tokig. Hon gör så mycket som man inte ska. Tar andras saker utan att fråga först, skriker rakt ut, sover under skrivbordet och smakar på massa saker som hon lägger tillbaka. Det är jättekul och han skrattar högt genom mest hela boken.

Mamman tycker: Oj, vad olika den här boken var mina förväntningar. Här trodde jag att jag skulle få läsa om vad Karin gjorde när hon jobbade på kommunen, men icke. För Karin, hon gör mest ingenting eller bara massa skada, och det på rim! Jag är överförtjust. Det finns så mycket att skratta åt och diskutera med barnen, och att det är just en vuxen som gör alla tokigheter gör att de tycker att det är ännu roligare. Nackdelen för mig, som väldigt ofta arbetar hemifrån kontoret vid ett skrivbord, är att barnen nu tror att jag kryper under det och tar mig en tupplur ibland.

Illustrationerna är väldigt passande till, med sin humor och sina lugna men väldigt många färger.

Även om vi kanske inte riktigt får veta vad man gör om man jobbar på kommunen, så har vi i alla fall en riktigt rolig lässtund.