Jag behöver Hedvig
Bok av Jessica Roos Rahmquist
Mina ben viker sig och jag famlar efter den vita snuttefilten med rosa ränder av flanell. Snabbt liksom kastar jag den över hennes nackparti. Puh ... nu syns det inte längre. Mitt barn har inte Downs syndrom, det ser jag klart. Men så lyfter jag på filten och hjärtat hamrar så att jag kan höra mina egna hjärtslag. Nu syns det igen. En bra stund står jag så. Filt på, filt av. Downs syndrom. Inte Downs syndrom. Jag tänker på barnmorskans ord. "När jag tog emot er flicka och höll min hand runt hennes nacke kände jag att hon har ovanligt mycket nackskinn, det kan vara ett tecken på Downs syndrom." Hon har ringt efter barnläkaren.
Några dagar senare lägger jag min pyttelilla bebis på den stora kalla britsen klädd i mörkgrön galon. Jag önskar att hjärtspecialisten skulle titta på Hedvig, önskar att han såg henne. Det gör han inte. Han ser ett hjärta på en skärm, och det ser inte ut som det ska.
Med värme, rädsla och förtvivlan berättar Jessica Roos Rahmquist om den första omvälvande tiden med Hedvig. Om tankar och känslor som man inte vågar uttala högt och en moderskärlek som bär en familj igenom alla svårigheter.
"Så mycket jag inte visste. Så mycket jag önskade att någon hade berättat för mig."
Boken släpps på Internationella Downs syndrom-dagen 21 mars 2021.
Känslosam och öppen om en tuff tid i livet!
Tårarna rinner nerför mina kinder och jag känner smärta och förtvivlan. Det gör ont i ett mammahjärta att läsa om lilla Hedvigs operationer. Hon är bara runt sex månader första gången.
När Hedvig föddes reagerade barnmorskan på att hon hade ovanligt mycket nackskinn, ett tecken på Downs syndrom. Hur tar man emot ett sådant besked som nyförlöst och lycklig mamma? Vilka känslor och tankar väcks av de orden?
Jessica Roos Rahmquist förmedlar och beskriver sina känslor på ett väldigt rakt och ärligt vis. Jag känner igen hennes panik över diagnosen, över att inte riktigt veta vad det innebär, varken i stunden eller i framtiden.
Jag behöver Hedvig är en lättläst bok rent layout-mässigt. Men den är inte lättsmält. Tvärtom är det en bok som väcker många frågor om andra människors attityd till funktionsvariationer. Om allas rätt till lika värde.
Tårarna rinner nerför mina kinder och jag känner smärta och förtvivlan. Det gör ont i ett mammahjärta att läsa om lilla Hedvigs operationer. Hon är bara runt sex månader första gången.
När Hedvig föddes reagerade barnmorskan på att hon hade ovanligt mycket nackskinn, ett tecken på Downs syndrom. Hur tar man emot ett sådant besked som nyförlöst och lycklig mamma? Vilka känslor och tankar väcks av de orden?
Jessica Roos Rahmquist förmedlar och beskriver sina känslor på ett väldigt rakt och ärligt vis. Jag känner igen hennes panik över diagnosen, över att inte riktigt veta vad det innebär, varken i stunden eller i framtiden.
Jag behöver Hedvig är en lättläst bok rent layout-mässigt. Men den är inte lättsmält. Tvärtom är det en bok som väcker många frågor om andra människors attityd till funktionsvariationer. Om allas rätt till lika värde.
En varm, innerlig och kärleksfull bok om hur det är att få ett barn med Downs syndrom. Ett barn som blir precis lika mycket älskat som ett barn utan en extra kromosom. Boken är lättläst och väldigt fint skriven. ❤️
Åh, så fint berättat. Så naket och skört. Så starkt och vackert. Och så mycket kärlek det ryms i denna lilla bok. Jessica Roos Rahmquist skriver sig rätt in i hjärtat med sin historia. Som förälder kan jag känna igen mycket av vad det innebär, både innan barnet är fött och efter. Alla känslor och förväntningar. Att föda ett barn med en kromosomavvikelse som Hedvigs saknar jag erfarenhet av, däremot är jag änglamamma till en liten pojke som hade trisomi 13 och han finns så klart med mig under läsningen.
Det här är mamma Jessicas berättelse, men även Hedvigs storasyster Ebba har ett kapitel i slutet av boken där hon ger sitt eget unika syskonperspektiv. Mamma Jessica låter också Hedvig komma till tals i texten "När folk tittar för länge mamma, då börjar mitt hjärta gråta". Hedvig är medveten om att hon har Downs syndrom och märker direkt när någon tittar fel eller för länge på henne. Jessica frågade en gång hur Hedvig vill att folk ska bemöta henne. Och det kloka svaret blev "Man kan le och säga hej...".
I boken finns även ett avsnitt som handlar om diagnosen Downs syndrom.
Den här boken berör, den väcker känslor och tankar. Boken har korta kapitel och är lättläst med ett bra språk som griper tag.
Jag behöver Hedvig kan inte få mindre än full kanna, ☕☕☕☕☕.
Det här är mamma Jessicas berättelse, men även Hedvigs storasyster Ebba har ett kapitel i slutet av boken där hon ger sitt eget unika syskonperspektiv. Mamma Jessica låter också Hedvig komma till tals i texten "När folk tittar för länge mamma, då börjar mitt hjärta gråta". Hedvig är medveten om att hon har Downs syndrom och märker direkt när någon tittar fel eller för länge på henne. Jessica frågade en gång hur Hedvig vill att folk ska bemöta henne. Och det kloka svaret blev "Man kan le och säga hej...".
I boken finns även ett avsnitt som handlar om diagnosen Downs syndrom.
Den här boken berör, den väcker känslor och tankar. Boken har korta kapitel och är lättläst med ett bra språk som griper tag.
Jag behöver Hedvig kan inte få mindre än full kanna, ☕☕☕☕☕.
Boken handlar om när Jessica väntar barn med sin nuvarande man ä, deras första gemensamma. Dom hade 3 barn innan . Kvällen innan när hon lägger sina barn, säger ett av barn att han vill inte ha ett syskon som dom 2 på dagis.Jessica fundera vad han menar om det. Vi hade aldrig pratat om det. När Hedvig sedan födds säger Barnmorska - Tycker ni att hon är fin? Jag funderar på vad hon menar! Sedan följer en resa med lilla Hedvig och familjen. Med oro,rädsla,ledsenhet men även stark kärlek till Hedvig. Rädsla att bli av med Hedvig. Hur familjen upplever vården .