Magiska godiskulor

Alsat'ang
Bok av Baek Hee-Na
Den sydkoreanska bilderbokskonstnären Baek Heena (f. 1971) tilldelades 2020 års ALMA-pris. Magiska godiskulor handlar om pojken Dongdong som i början av boken leker ensam med hängande huvud, till synes ett lite sorgset och ensamt barn. Men när han går till en affär och köper en påse godiskulor förändras allt för honom, för när han äter av dem kan han plötsligt höra röster och tankar från oväntade håll: soffan som klagar på pappans pruttar, den stränga pappan som hela tiden glömmer säga att han älskar sin son, hunden som så gärna vill att Dongdong ska leka med honom, och så den döda mormodern som har det bra där hon är. Det är en en otroligt fin och lite sorglig berättelse som slutar i dur, när Dongdong stärkt av sina nya erfarenheter vågar fråga en kompis om de ska leka. Berättelsen förhöjs av Baeks häpnadsväckande illustrationer, som består av oerhört detaljrika lerfigurer som är avfotograferade i minityrmiljöer. Baek Heenas bildvärldar äroriginella, men samtidigt tillgängliga. De öppnar dörren till det förunderliga och magiska och hon förnyar bilderboksmediet genom egna tekniker och konstnärliga lösningar. Ur ALMA-juryns motivering: »Med utsökt känsla för material, miner och gestik iscensätter Baek Heenas filmiska bilderböcker berättelser om barns ensamhet, möten och gemenskap. I hennes suggestivt uppbyggda miniatyrvärldar blandas molnbullar och sorbetmånar, djur, badféer och människor. Dörren till det vidunderliga står alltid öppen. Det är sinnligt, skarpt och svindlande.«
Jag måste säga att Baek Heena har blivit en av mina favoriter när det kommer till bilderboksförfattare. Hennes bildvärldar är så originella. I "Magiska godiskulor" har hon använt sig av lera för att skapa figurer som hon fotograferat i minimiljöer. Det är så många små detaljer och så snyggt gjort! 

I den här berättelsen får vi möta pojken Dongdong, som i början av boken leker själv och ser lite ensam ut. Men när han köper en påse med godiskulor förändras allt för honom. När han äter av dem kan han plötsligt höra röster. Soffan pratar, även hunden. Han kan höra stränga pappas tankar, som hela tiden glömmer att säga att han älskar sin son. Sen hör han även döda mormors röst. Men den sista kulan skapar inga röster, så Dongdong bestämmer sig för att vara den som pratar först den här gången…

En väldigt fin bok som är lite sorglig, men som ändå slutar positivt när Dongdong har fått tillräckligt med mod för att kunna fråga ett annat barn om han vill leka. En bok om ensamhet och vänskap för barn 3-6 år.

Även om texten är fin, så är det inte den som gör boken, utan för mig är det bilderna som skapar hela berättelsen.