Buried Angels

Buried angels
Bok av Camilla Läckberg
Jag gillar verkligen den här boken. Den är välskriven och spänningen byggs upp succesivt.
De första 60 sidorna hade jag lite svårt att komma in den, det var mycket historia och jag kände inte riktigt att jag fastnade, men sedan kände jag att den blev mer och mer spännande och den var svårare och svårare att lägga ifrån sig. Erika som är Patriks fru ger verkligen historien det där lila extra.
Gillar också det historia perspektivet som blir mer och mer intressant ju längre boken skrider.
Camilla Läckberg levererar sträckläsning - som vanligt!!

Och som vanligt utspelar sig handlingen i Fjällbacka, ett litet mysigt kustsamhälle.

En gammal barnkoloni ute på Valö, en ö strax utanför Fjällbacka, håller på att rustas upp men i skuggorna av den nedgångna kåken döljer sig ett blodigt förflutet.

1974 försvann en hel familj spårlöst därifrån, endast den lilla ettåriga dottern Ebba återfanns ensam när polisen anländer efter ett anonymt samtal. Resten av familjen; mamma Inez, pappa Rune och Runes tidigare barn Claes och Annelie, är som uppslukade av jorden.



Nu är Ebba tillbaks på barnkolonin med sin make och försöker hämta sig efter ytterligare en personlig katastrof. Tillsammans ska paret rusta upp det vita huset och öppna ett Bed & Breakfast. Men någon vill annorlunda. Snart har någon försökt att sätta eld på huset och spekulationerna är i full gång. Har detta något att göra med det mystiska försvinnandet av Ebbas familj?



Läckberg kör sin stil som är bekant för er som läst hennes böcker förut; vi har handlingen i nutid och sen kapitel som utspelar sig i det förflutna och genom handlingens gång så vävs ödena tillsammans. Det är ett mycket smart koncept som jag gillar eftersom det blir lite olika vinklingar och perspektiv.

Karaktärer:

Som vanligt är det författarinnan Erica och hennes make Patrik som befinner sig runt handlingens centrum. Jag gillar Erica som person och känner igen mig i henne i mycket jag läser. Hon är nyfiken och misstänksam på ett bra sätt när hon sätter klorna i något.

I kontrast mot Erica så finns ju hennes make Patrik, den alltid så lugna polisen.



Det som är bra med böcker som ingår i en serie med fristående delar är att det finns plats för många karaktärer. Själv så tappar jag ofta räkningen och har svårt att hålla reda på vem är vem när jag börjar läsa en ny bok. Men eftersom jag läst de böcker som tidigare getts ut av Läckberg så är de flesta karaktärerna redan bekanta och de behöver inte presenteras. Däremot så kanske det är svårt för en som aldrig läst Läckberg förut att riktigt sätta sig in vilka alla personerna är och vilken deras relation till varandra är. Men det är ju en pytteliten nackdel som faktiskt upphävs av överhängande goda.

Änglamakerskan är en läsvärd bok och den är lättläst. Jag ser inte lättläst som en nackdel utan det är himla bra; jag blir underhållen vilket faktiskt är själva syftet med att
läsa.