Crooked House : B2+ Level 5

Det som främst lockade mig att läsa just den här var att den ska ha varit en av författarens egna favoriter. En ganska klassisk pusseldeckare skulle jag vilja säga och för en gångs skull misstänkte jag rätt karaktär, även om jag också misstänkte två andra som var fel. Man kan inte få allt, och jag var åtminstone inte förvånad när det avslöjades vem mördaren var. Däremot var jag väldigt osäker in i det sista, men det är så jag vill ha det. En stor del av charmen med pusseldeckare är att misstänka olika karaktärer, men inte vara helt säker förr än precis i slutet. Det är det som bygger upp spänningen och som gör att läsaren känner sig delaktig. Passiv delaktighet är vanligt när man läser, men aktiv delaktighet upplever i alla fall jag oftast när läsaren har möjligheten att lista ut eller förstå något innan det avslöjas av författaren. Passiv delaktighet är, i min mening, mer som ett känslomässigt engagemang, att man bryr sig om och känner med karaktärerna. Aktiv delaktighet är i min erfarenhet ovanligare, men det kanske snarare handlar om vad man brukar läsa för sorts böcker. Tillbaka till Konstiga huset, som jag kallade en klassisk pusseldeckare. Farfadern är giftmördad och alla i huset hade möjlighet att utföra mordet. I huset bor nämligen både barn, barnbarn, ingifta fruar, första hustruns syster och andra hustrun samt tjänstefolk och privatlärare. Polisen kommer ingen vart och det finns ingen fällande teknisk bevisning. Testamentet saknas och alla har ganska svaga motiv. De misstänkta är alla väldigt säregna och lite udda personligheter, vilket gör det hela mer underhållande. Gömda brev, lösa rykten, en försvunnen anteckningsbok och en massa hemligheter driver berättelsen framåt. Intressant är också polisens diskussion om vad som kännetecknar en mördare, varur kontentan blir att det alla mördare har gemensamt är fåfänga. Efter att ha läst tre deckare av Agatha Christie på raken vill jag nu även konstatera att mitt intryck är att hon är väldigt jämn. Ibland kan en författare ha skrivit vissa böcker som är jättebra och andra böcker som är rätt dåliga, men de av Agatha Christies böcker jag läst är ungefär lika bra.

Jag kan förstår att detta var en av Christies egna favoriter. Den är spännande, sådär engelsk vittsig och slutet är obehagligt bra.

Agatha Christies bok Konstiga huset gavs ut i jubileumsutgåva på Bookmark förlag. Förlaget är riktigt spännande och har gett ut många intressanta och bra titlar. Jag lär definitivt köpa fler av deras böcker.

Den här lilla boken kom ut första gången 1949 och skapade då visst rabalder: författarens amerikanska förlag ville att hon skulle skriva om slutet eftersom det upplevdes som alltför chockerande! Det hedrar Agatha Christie att hon inte gjorde det. Händelserna utspelar sig i ett märkligt hus i London som heter Tre Gavlar. Där bor flera generationer av en familj när dess överhuvud, den rike Aristide Leonides, plötsligt dör. Det visar sig vara mord. Bokens berättare är Charles Hayward. Han är kär i Sophia Leonides, en av dem som bor i huset. Dessutom är hans pappa polis vid Scotland Yard. Det hampar sig så att Charles hjälper sin pappa i utredningen. För så länge mordgåtan är olöst kan Charles och Sophia inte gifta sig.

Det här är vid första anblicken en puttrig liten mysdeckare. Men slutet är på sätt och vis chockerande. Jag gillar det eftersom det bevisar en tes jag har. Nu tänker jag förstås inte avslöja mördarens identitet, men just slutet är det bästa med den här boken. Lagom längd och snygg formgivning ger plus, trots att jag har en och annan synpunkt på översättningen.

Mitt omdöm blir högt.