The End of the End of the Earth

Essays
Bok av Jonathan Franzen
A sharp and provocative new essay collection from the award-winning author of Purity, Freedom and The Corrections In The End of the End of the Earth, which gathers essays and speeches written mostly in the past five years, Jonathan Franzen returns with renewed vigour to the themes - both human and literary - that have long preoccupied him. Whether exploring his complex relationship with his uncle, recounting his young adulthood in New York, or offering an illuminating look at the global seabird crisis, these pieces contain all the wit and disabused realism that we've come to expect from Franzen. Taken together, these essays trace the progress of a unique and mature mind wrestling with itself, with literature and with some of the most important issues of our day, made more pressing by the current political milieu. The End of the End of the Earth is remarkable, provocative and necessary.
Oj vilken oväntat tankeväckande bok. På många sätt bra, men inte endast bra.

Jag har undvikit Jonathan Franzen sedan hans pompösa uttalande om Orpah Winfrey och hennes bokklubb, helt ovetande om att mina känslor inför honom är så gängse att termen "Franzenfreude" myntats för att benämna ogillandet av honom samt att han och Oprah försonats för hela nio år sedan. Tur. För jag gillade "The Corrections" skarpt när jag läste den och gladde mig att få läsa något annat av stackars mobbade Franzen (som dock inte verkar ångra någonting).

"Här slutar världens ände" är en samling essäer, de flesta om miljö och klimat, mestadels i förhållande till fåglar (Franzen är en hängiven globetrotter och fågelskådare) men inte uteslutande. De jag uppskattade allra mest var de som lärde mig något nytt. Franzen är av uppfattningen att klimatförändringarna är oundvikliga och att det finns betydligt mer akuta hot mot just fåglar. Människan som direkt hot, till exempel. Länder med en tradition av att jaga som plötsligt fått tillgång till kalasjnikovs eller andra alltför effektiva vapen. I Albanien, Egypten, Jamaica... på så många ställen sker en lustjakt på flyttfåglar, "inte deras fåglar", av stora mängder skjutlystna män. Dessa fåglar skyddas och vårdas i sina ursprungsländer för att sedan skjutas ner i massor, ibland för endast en munfull kött, ibland bara för nöjet att få skjuta.

Mellan essäerna om fåglar finns bland annat en om Edith Whartons medmänsklighet (eller brist på sådan) och en dödsannons om en gammal vän. Dessa var mindre intressanta än de om fåglarna. Det finns även en essä jag intresserat läste som tog slut för snabbt.

In short: "Här slutar världens ände" är läsvärd men ganska ojämn och man får hoppa över det man inte bryr sig om om man vill!