A Small Place

Långa meningar, många parenteser och trassliga ord. Jag har sett Jamaica Kincaids namn på varenda bokhylla det senaste, och hade höga förhoppningar. Dock kände jag mig varken provocerad eller berörd av denna. Inte för att temat inte var provocerande, men för att det blev för politiskt, för rörigt, för hattigt. I förordet hade någon nämnt att Kincaids meningar ofta är en motsägelse mot sig själva, och det kan jag inte annat än hålla med om. Jag delar dock inte förordsförfattarens fascination över det.

Jag hoppades kunna lära mig något, gå vidare med en djupare insikt om turism och kapitalism och det fick jag förvisso, men särskilt djup var den faktiskt inte.

Trots denna ganska negativa recension har jag lånat Lucy av samma författare och ser fram emot att se vad Kincaid kan göra med skönlitteratur - särskilt på ett ämne som är henne så nära hjärtat. "En liten plats" leder för mig alltså inte ett underkännande av henne som skribent, utan en introduktion till hennes ämnesval och retorik.

Kincaid skriver med otrolig skarpsyn om sitt hemland, karibiska ön Antigua. Träffsäkert och ärligt om kolonialism och Englands imperialism samt hur dagens turism har en mörk baksida. Klass och rasism. Korruption. Jag känner mig absolut träffad som vit, västerländsk som besökt många fattiga länder utan att riktigt inse vidden av mina privilegier och historian/bakgrunden. Denna bok presenterar ytterligare argument till att se över sitt resande, bortsett från klimatkrisen. Läs gärna och upprörs! Boken får ☀️ ☀️ ☀️ ☀️ av 5 i betyg av mig.