Disappearing Earth

Disappearing earth
Bok av Julia Phillips
For fans of Anthony Marra's A Constellation of Vital Phenomena and Téa Obreht's The Tiger's Wife: the kidnapping of two small girls on a remote peninsula in Russia sets in motion a propulsive, evocative, searingly original debut novel by a dazzling young writer. One August afternoon, on the shoreline of the Kamchatka Peninsula at the northeastern tip of Russia, two girls--sisters, ages eight and eleven--go missing. The police investigation goes cold from the outset. In the girls' tightly-woven community, everyone must grapple with the loss. But the fear and danger is felt most profoundly among the women of this isolated place. Taking us one chapter per month across a year on Kamchatka, this powerful novel connects the lives of characters changed by the sisters' abduction: a witness, a neighbor, a detective, a mother. Theirs is an ethnically diverse population in which racial tensions simmer, and so-called natives are often the first to be accused. As the story radiates from the peninsula's capital city to its rural north, we are brought to places of astonishing beauty: densely wooded forests, open expanses of tundra, soaring volcanoes, and glassy seas. Disappearing Earth is a multifaceted story of the intimate lives of women--their vulnerabilities and perils; their loves, aspirations, and regrets; their desires and dreams. The novel speaks to the complex yet enduring bonds of community as it offers startlingly vivid portraits of people reaching out to one another and, sometimes, reaching back to save each other. Gripping and tender, evoking with seamless authenticity an extraordinary place on the other side of the world, this thrilling novel with a haunting suspense at its center announces a profoundly gifted writer.
Gripande och tragiska människoöden!
Omslaget på boken tilltalar mig, det ger en känsla av mystik och otillgänglighet. Och det visade sig stämma ganska bra.

På en stenstrand på Kamtjatkahalvön i nordöstra Ryssland leker de två systrarna Aljona och Sofia för sig själva. En främmande man erbjuder systrarna, elva och åtta år, skjuts hem. Sedan försvinner de spårlöst. Polisutredningen blir lång och leder ingenstans. Brottet går som ett eko genom det lilla sammansvetsade samhället och kvinnorna lever med en ny sorts rädsla och en känsla av förlust.

Försvinnande värld är nästan som en novellsamling. Varje kapitel, som sträcker sig över en månad, är som en egen liten berättelse. Vi får följa olika kvinnor i olika åldrar och med olika bakgrund. En del är vita ryssar och en del är från de olika ursprungsfolk som finns på halvön. Jag upplevde boken som lite rörig och svårläst, mycket p.g.a. alla ryska namn och smeknamn och jag återvända flera gånger till persongalleriet i början av boken.

Julia Phillips har bott på Kamtjatkahalvön vilket märks dels på de fina miljöbeskrivningarna och dels på alla de olika levnadsskildringarna. Hon har lyckats att väva in både kvinnors utsatthet och att Rysslands ursprungsbefolkning värderas lägre än vita ryssars. Dessa delar vägde upp en annars seg och lite händelselös bok.
Systrarna Aljona och Sofia Golosovskaja, elva och åtta år har vant sig vid att klara sig själva på sommarlovet medan mamman jobbar. En dag på hemväg från stranden där de lekt och berättat historier för varandra träffar de på en man som har gjort illa foten. De hjälper honom till hans bil och blir erbjudna skjuts hem istället för att ta bussen. Efter detta försvinner systrarna spårlöst och trots att polisen och andra organisationer gör vad de kan för att leta efter dem är spåren obefintliga.

Vi får följa flera familjers liv under ett år på Kamtjatkahalvön i nordöstra Ryssland. Lilia Solodikova försvann hemifrån utan förvarning 3 år tidigare, 18 år gammal. Det spekuleras i om hon gett sig av frivilligt eller blivit bortrövad. Många olika livsöden skildras och sakta vävs de olika händelserna samman.

Naturbeskrivningar och kulturella skillnader vävs in i berättelsen på ett självklart sätt. Utmaningar i familjer och förhållanden beskrivs på ett lågmält sätt, likväl som relationerna mellan ursprungsbefolkningen och de vita. Oron för de försvunna flickorna förenar människorna och medan tiden går minskar förhoppningarna att hitta dem.

Julia Phillips har åstadkommit något unikt, hennes berättarstil driver händelserna framåt i sakta mak och när jag bemästrat min otålighet kommer jag på mig själv med att bejaka den här annorlunda rytmen. De för mig nya miljöerna ger en extra krydda till händelserna.