Lost Children Archive : A novel
Lost children archive
Bok av Valeria Luiselli
From the two-time NBCC Finalist, a fiercely imaginative novel about a family's summer road trip across America--a journey that, with breathtaking imagery, spare lyricism, and profound humanity, probes the nature of justice and equality in America today.
A mother and father set out with their kids from New York to Arizona. In their used Volvo--and with their ten-year-old son trying out his new Polaroid camera--the family is heading for the Apacheria: the region the Apaches once called home, and where the ghosts of Geronimo and Cochise might still linger. The father, a sound documentarist, hopes to gather an "inventory of echoes" from this historic, mythic place. The mother, a radio journalist, becomes consumed by the news she hears on the car radio, about the thousands of children trying to reach America but getting stranded at the southern border, held in detention centers, or being sent back to their homelands, to an unknown fate.
But as the family drives farther west--through Virginia to Tennessee, across Oklahoma and Texas--we sense they are on the brink of a crisis of their own. A fissure is growing between the parents, one the children can feel beneath their feet. They are led, inexorably, to a grand, unforgettable adventure--both in the harsh desert landscape and within the chambers of their own imaginations.
Told through the voices of the mother and her son, as well as through a stunning tapestry of collected texts and images--including prior stories of migration and displacement--Lost Children Archive is a story of how we document our experiences, and how we remember the things that matter to us the most. Blending the personal and the political with astonishing empathy, it is a powerful, wholly original work of fiction: exquisite, provocative, and deeply moving.
En spännande bok om en resa genom USA som en New Yorkfamilj gör i bil i sökandet efter material till sina arbeten. Men det blir också en resa i deras relation till varandra och i bygget av en familj. Den är till stor del skriven ur barnens perspektiv. Den fångar deras sätt att tänka och handla på ett fint och oförutsägbart sätt. Den visar på hur modiga och kloka barn är. Vi reser med medelklassbarnen i bilen men också med de flyktingbarn vars resa mamman i familjen ska dokumentera. Boken är skriven med ett fantastiskt språk och känslan är att man är med på resan. Den ger också inblick i den fasa det innebär för barn som flyr ensamma från sitt hemland. Rekommenderas varmt.
Har ni hört talas om den lille treåringen som gick vilse i skogen i två dagar och som efteråt berättade att han fått sällskap av en vänligt sinnad björn under nätterna? Historier om barn som går vilse gör något speciellt med mig, jag föreställer mig genast något av mina egna barn i samma situation och blir alldeles tårögd, även om de flesta anekdoter av det slaget slutar väl.
Det slutar inte alltid väl för barn som korsar gränsen från Mexiko till USA, över femtiotusen barn utan annat vuxet sällskap än smugglaren föräldrarna betalt. En del lyckas ta sig till sin slutdestination, många fångas och deporteras då de inte kan bevisa att de är tillräckligt rädda, en del klarar inte av att ta sig över med livet i behåll.
I "De förlorade barnen" följer vi en mamma, hennes man och deras två respektive barn. Familjen reser från New York ner mot Arizona. Pappan gör research om Apacherna och mamman vill dokumentera det som händer med barn som flytt över gränsen. Deras barn, en pojke och en flicka har varit syskon i fyra år och pojken är fullt medveten om att detta är deras sista resa tillsammans innan föräldrarnas äktenskap dör.
"Jag minns en dag när jag ar i mataffären alldeles innan vi påbörjade vår resa. Pojken och flickan grälade om vilken smak på något formbart mosigt godis som var bäst. Min man klagade på vad jag hade valt för sort av något, kanske mjölk, kanske tvättmedel, kanske pasta."
Då tänker mamman på hur det skulle vara att handla enbart åt henne själv och åt sin dotter. I första hälften av boken får vi följa hennes tankegångar som bryts upp av dråpliga interaktioner med barnen. Som när de ska välja en ljudbok att lyssna på under resan och överväger den fruktansvärda "Vägen" av Cormac McCarthy. Naturligtvis väljer de en annan, Flugornas herre, men varje gång de sätter på bilstereon spelas första meningen ur "Vägen". Ett omen, kanske?
Andra halvan av boken tar pojken över. Han vet att allt är på väg att ta slut och saknar sin syster redan innan hon försvunnit ifrån honom. Hon är bara fem år gammal och man börjar inte skapa minnen förrän vid sex års ålder, så pojken vet att han behöver göra något drastiskt för att hon ska minnas honom.
"Sedan när vi blev uttråkade och blev hungriga gick vi ut i köket och tog fram tomater och salt, och jag visade hur man biter i en tomat och saltar för varje bett och du älskade det trots att du i vanliga fall hatade tomater."
Det är en fin bok, stundtals rolig, oftast gripande. Om man är en sån som fastnar för historier om barn som försvinner får man valuta för pengarna här... barn går vilse på så många nivåer att det blir över. Men ämnet är angeläget och karaktärerna trovärdiga. Den långsamma, melankoliska och överintellektualiserande stämningen i mammans första halva kompenseras av pojkens berättelse precis när man behöver en paus från henne.
Det slutar inte alltid väl för barn som korsar gränsen från Mexiko till USA, över femtiotusen barn utan annat vuxet sällskap än smugglaren föräldrarna betalt. En del lyckas ta sig till sin slutdestination, många fångas och deporteras då de inte kan bevisa att de är tillräckligt rädda, en del klarar inte av att ta sig över med livet i behåll.
I "De förlorade barnen" följer vi en mamma, hennes man och deras två respektive barn. Familjen reser från New York ner mot Arizona. Pappan gör research om Apacherna och mamman vill dokumentera det som händer med barn som flytt över gränsen. Deras barn, en pojke och en flicka har varit syskon i fyra år och pojken är fullt medveten om att detta är deras sista resa tillsammans innan föräldrarnas äktenskap dör.
"Jag minns en dag när jag ar i mataffären alldeles innan vi påbörjade vår resa. Pojken och flickan grälade om vilken smak på något formbart mosigt godis som var bäst. Min man klagade på vad jag hade valt för sort av något, kanske mjölk, kanske tvättmedel, kanske pasta."
Då tänker mamman på hur det skulle vara att handla enbart åt henne själv och åt sin dotter. I första hälften av boken får vi följa hennes tankegångar som bryts upp av dråpliga interaktioner med barnen. Som när de ska välja en ljudbok att lyssna på under resan och överväger den fruktansvärda "Vägen" av Cormac McCarthy. Naturligtvis väljer de en annan, Flugornas herre, men varje gång de sätter på bilstereon spelas första meningen ur "Vägen". Ett omen, kanske?
Andra halvan av boken tar pojken över. Han vet att allt är på väg att ta slut och saknar sin syster redan innan hon försvunnit ifrån honom. Hon är bara fem år gammal och man börjar inte skapa minnen förrän vid sex års ålder, så pojken vet att han behöver göra något drastiskt för att hon ska minnas honom.
"Sedan när vi blev uttråkade och blev hungriga gick vi ut i köket och tog fram tomater och salt, och jag visade hur man biter i en tomat och saltar för varje bett och du älskade det trots att du i vanliga fall hatade tomater."
Det är en fin bok, stundtals rolig, oftast gripande. Om man är en sån som fastnar för historier om barn som försvinner får man valuta för pengarna här... barn går vilse på så många nivåer att det blir över. Men ämnet är angeläget och karaktärerna trovärdiga. Den långsamma, melankoliska och överintellektualiserande stämningen i mammans första halva kompenseras av pojkens berättelse precis när man behöver en paus från henne.