The Chalk Man
The Chalk Man
Bok av C.J. Tudor
THE book of 2018. The Chalk Man is coming . . .Looking back, it all started on the day of the fair and the terrible accident. When twelve-year-old Eddie first met the Chalk Man.It was the Chalk Man who gave Eddie the idea for the drawings: a way to leave secret messages between his group of friends. And it was fun, to start with, until the figures led them to the body of a young girl. That was thirty years ago and Ed thought the past was behind him. Then he receives a letter containing just two things: a piece of chalk, and a drawing of a stick figure. As history begins to repeat itself, Ed realises the game was never over . . .Everyone has secrets.Everyone is guilty of something.And children are not always so innocent.****'Tense, skillful storytelling' Ali Land, bestselling author of Good Me Bad Me'What a great book. A twisty thriller and downright creepy ending. 5 stars.' Sarah Pinborough, the number 1 bestselling author of Behind Her Eyes'It's been a while since I've read such an impressive debut.The pace was perfectly judged, the characters superbly drawn and there's acreeping sense of unease that starts with the prologue and grows throughout thebook. And then that ending! It feels so freshand deserves to be a huge success' James Oswald, Sunday Times bestselling author of the Inspector McLean series'What an amazing debut! Such an ingenious, original idea. Iwas engrossed from the very first page. I loved how the 1986 and present daystorylines weaved so skilfully together to create that unforgettable andunexpected ending. Compelling, taut and so very, very chilling. This book willhaunt you!' Claire Douglas, Sunday Timesbestselling author of Last Seen Alive
För nåt år sen eller två noterade jag då och då en bok med ett läskigt omslag och titeln Kritgubben. Boken, författad av C. J. Tudor, kom ut i slutet av 2017 på originalspråket engelska, men översattes snabbt till svenska, uppenbarligen. Redan ett år senare, i slutet av 2018, fanns nämligen den här deckaren att köpa i pocket i Sverige. Författaren har skrivit flera uppföljare, men vad jag kan se har ingen av dem översatts ännu. Kritgubben fick för övrigt väldigt blandade recensioner i England. Detta till trots fick boken 2019 utmärkelsen Barry Award, som tilldelas kriminalromaner, för bästa debutbok. Jag köpte boken i fysisk bokhandel i oktober 2020. För mig blev C. J. Tudor en ny författarbekantskap. Och fråga mig inte varför, men… jag blev överraskad att hon är kvinna och inte man.
I Kritgubben varvas händelserna i en brittisk småstad 1986, med ett gäng tolvåringar i berättelsens centrum, med nutid, det vill säga 2016. Då, 1986, skedde bland annat en olycka på ett tivoli och Eddie träffade Kritgubben, läraren mr Halloran. Efter olyckan är det som om rädslan och skräcken kommer krypande in i småstaden. Mr Halloran tipsar Eddie och hans kompisar om att de kan skicka hemliga meddelanden till varandra genom att rita kritfigurer. Detta startar en rad händelser, den ena otäckare än den andra. Sen går åren och 30 år senare får Eddie plötsligt ett brev…
Det här är sååå mycket Stephen King! Stephen King har för övrigt lämnat en rekommendation på bokens omslag. Han är med all säkerhet en stor inspiratör för C. J. Tudor. Jag har nyligen sett filmen IT, baserad på Stephen Kings roman med samma namn, och drar många paralleller där. Bara det att romanen IT kom ut 1986, samma år som vissa av händelserna i Kritgubben utspelar sig ser jag som ett tecken på inspiration. Det finns fler likheter böckerna emellan. I IT är det emellertid en läskig clown, i Kritgubben är det en läskig kritgubbe. Men ett gäng barn finns i händelsernas centrum och det är också barnen som på sätt och vis sätter igång ondskan. Barnen som vuxna är intressanta personskildringar när jag som läsare även har fått följa dem som just barn. Är inte vissa saker lika skrämmande trots att man är vuxen..?
Slutet är inte helt givet och det blir nästan lite för tilltrasslat när det drar ihop sig. Icke desto mindre vill jag definitivt läsa mer av den här författaren.
Mitt omdöme blir högt.
I Kritgubben varvas händelserna i en brittisk småstad 1986, med ett gäng tolvåringar i berättelsens centrum, med nutid, det vill säga 2016. Då, 1986, skedde bland annat en olycka på ett tivoli och Eddie träffade Kritgubben, läraren mr Halloran. Efter olyckan är det som om rädslan och skräcken kommer krypande in i småstaden. Mr Halloran tipsar Eddie och hans kompisar om att de kan skicka hemliga meddelanden till varandra genom att rita kritfigurer. Detta startar en rad händelser, den ena otäckare än den andra. Sen går åren och 30 år senare får Eddie plötsligt ett brev…
Det här är sååå mycket Stephen King! Stephen King har för övrigt lämnat en rekommendation på bokens omslag. Han är med all säkerhet en stor inspiratör för C. J. Tudor. Jag har nyligen sett filmen IT, baserad på Stephen Kings roman med samma namn, och drar många paralleller där. Bara det att romanen IT kom ut 1986, samma år som vissa av händelserna i Kritgubben utspelar sig ser jag som ett tecken på inspiration. Det finns fler likheter böckerna emellan. I IT är det emellertid en läskig clown, i Kritgubben är det en läskig kritgubbe. Men ett gäng barn finns i händelsernas centrum och det är också barnen som på sätt och vis sätter igång ondskan. Barnen som vuxna är intressanta personskildringar när jag som läsare även har fått följa dem som just barn. Är inte vissa saker lika skrämmande trots att man är vuxen..?
Slutet är inte helt givet och det blir nästan lite för tilltrasslat när det drar ihop sig. Icke desto mindre vill jag definitivt läsa mer av den här författaren.
Mitt omdöme blir högt.
Så här presenteras boken av förlaget:
Du kan känna den i skogen, på skolgården och i lekparken; du kan känna den i husen och på uppfarterna. Du kan känna den på de flesta platser i den lilla staden Anderbury. Rädslan att något eller någon iakttar dig. det började 1986, på tivolit, dagen efter olyckan. Det var då den 12-årige Eddie träffade mr Halloran - Kritgubben. Det var han som gav Eddie idén om kritfigurerna: ett sätt att skicka hemliga meddelanden till vännerna. Det var roligt ända till att kritfigurerna ledde dem till en död kropp. Trettio år senare, när Eddie tror att det förflutna ligger långt bakom honom, kommer plötsligt ett kuvert med en krita och en kritfigur. Kommer historien att upprepa sig? Var spelet egentligen aldrig över?
Presentationen skapar stora förväntningar som till en viss del infrias. Den är välskriven för att vara en debut och historian rätt spännande men jag hade förväntat mig mer av den. Den känns lite spretig då den utspelar sig både i dåtid och nutid och ibland lite väl långsam och ibland känns som om något tappades bort på vägen för att efter ett tag bli väldigt övertydligt och förklarande. En bok som jag läste men som inte dröjde sig kvar. Kanske behöver den en omläsning, i alla fall för mig, för att bli den där läsupplevelsen jag var ute efter.
Du kan känna den i skogen, på skolgården och i lekparken; du kan känna den i husen och på uppfarterna. Du kan känna den på de flesta platser i den lilla staden Anderbury. Rädslan att något eller någon iakttar dig. det började 1986, på tivolit, dagen efter olyckan. Det var då den 12-årige Eddie träffade mr Halloran - Kritgubben. Det var han som gav Eddie idén om kritfigurerna: ett sätt att skicka hemliga meddelanden till vännerna. Det var roligt ända till att kritfigurerna ledde dem till en död kropp. Trettio år senare, när Eddie tror att det förflutna ligger långt bakom honom, kommer plötsligt ett kuvert med en krita och en kritfigur. Kommer historien att upprepa sig? Var spelet egentligen aldrig över?
Presentationen skapar stora förväntningar som till en viss del infrias. Den är välskriven för att vara en debut och historian rätt spännande men jag hade förväntat mig mer av den. Den känns lite spretig då den utspelar sig både i dåtid och nutid och ibland lite väl långsam och ibland känns som om något tappades bort på vägen för att efter ett tag bli väldigt övertydligt och förklarande. En bok som jag läste men som inte dröjde sig kvar. Kanske behöver den en omläsning, i alla fall för mig, för att bli den där läsupplevelsen jag var ute efter.