Den mörka materian, #1

Northern lights

Northern Lights
Bok av Philip Pullman
Northen Lights

I had never read His dark materials but then I saw this special edition and well, it is absolutely stunning! I read this a few weeks back and I still catch myself thinking about it, thinking about Lyra, her dæmon, the universes and it just has something special.
Hur börjar jag beskriva en bok som öppnat helt nya världar för mig? Hur kan jag göra den rättvisa i en mikrorecension på Instagram?

Till att börja med: Detta är en bok som i första hand är skriven för barn, eller kanske snarare unga vuxna. Den är dessutom en fantasy-bok. Två kategorier jag aldrig trodde att jag skulle utforska – men som jag är oerhört glad att jag gjorde. Jag har inte bara hittat en ny favoritbok, utan jag har hittat ett intresse för fantasy och YA generellt. Jag har dessutom lärt mig att inte rata en bok på grund av titel, författare, genre eller omslag förrän jag själv upplevt den och kan bilda mig en välgrundad personlig åsikt.

Guldkompassen är första delen i Pullmans trilogi om Den mörka materian, och den handlar om den tolvåriga protagonisten Lyra, som växt upp som föräldralös på universitetet i Oxford, som ligger i ett, för oss, parallellt universum. Lyras Oxford liknar vår världs Oxford, men en stor skillnad är att i hennes universum lever människorna med delar av sina själar på utsidan, i form av djur, eller daemoner som de kallas.

Berättelsen börjar när Lyra, instängd i en garderob, råkar överhöra ett topphemligt möte mellan akademikerna på Oxford, där de pratar om en prats nära Nordpolen, där man genom norrskenets skimmer kan ana en annan värld. Kort därefter börjar barn att försvinna spårlöst – och Lyra måste ge sig av för att återfinna dem.

Personligen skulle jag inte beskriva denna som en renodlad ungdomsbok, då det förekommer en del råhet som jag tycker passar en äldre publik, men även en del referenser till både religion och politik. Inte heller språket är barnsligt, utan fungerar även för mig som ställer stora krav på språket i det jag läser. Pullman visar sig dessutom vara utomordentlig på världsbyggen och jag kan nästan känna Nordpolens iskyla genom pärmarna. Jag kommer utan tvekan att läsa fortsättningen på Den mörka materian, och jag kan bara hoppas på att de håller lika hög standard som denna. Jag är inte alls förvånad över att Pullman tilldelats ALMA-priset för sina verk.
Jag har läst första delen av trilogin, Guldkompassen och kan knappt bärga mig innan jag får börja läsa andra delen! Kan inte fatta varför dessa böcker blivit stående i bokhyllan så länge...
Böckerna är tänkta för unga läsare, från 10 år, men jag tycker de är mer av allåldersböcker. Kanske inte yngre än 10 för språket är fyllt av begrepp och lite svåra formuleringar. Dessutom otäck emellanåt.
Själv är jag egentligen för gammal om man ska gå på åldersrekommendationer, men njuter ändock av Lyras äventyr och öden i England och på Svalbard.