Human Acts
Sonyŏn i onda
Bok av Han Kang
In the midst of a violent student uprising in South Korea, a young boy named Dong-ho is shockingly killed.
The story of this tragic episode unfolds in a sequence of interconnected chapters as the victims and the bereaved encounter suppression, denial, and the echoing agony of the massacre. From Dong-ho's best friend who meets his own fateful end; to an editor struggling against censorship; to a prisoner and a factory worker, each suffering from traumatic memories; and to Dong-ho's own grief-stricken mother; and through their collective heartbreak and acts of hope is the tale of a brutalized people in search of a voice.
An award-winning, controversial bestseller, Human Acts is a timeless, pointillist portrait of an historic event with reverberations still being felt today, by turns tracing the harsh reality of oppression and the resounding, extraordinary poetry of humanity.
En väldigt fin men sorglig berättelse om studentupproret i Sydkorea. Jag lärde mig väldigt mycket. Det jag inte gillade var att vissa perspektiv var skrivna ut ett ”du-perspektiv” vilket blev något förvirrande.
”Vart ska jag ta vägen? Frågade jag mig själv. /…/ Jag försökte hålla mig lugn. Min kropp låg längst ner i högen, det skulle dröja ett tag innan elden hade förtärt den.”
Året är 1980, i Kwangju, Sydkorea. Rader och rader av döda kroppar ligger uppradade i en gympasal. Hundratals studenter som protesterat mot diktaturen har precis mördats av militären. Genom massan av döda kroppar vandrar Dong-ho, 15 år. Han letar efter sin vän. Vi får också följa en själ som iakttar sin ruttnande kropp, andra själar som inte hittar hem, en tortyröverlevare som inte vill minnas och en redaktör som kämpar med att rädda ett teatermanus undan censurmyndigheterna.
Han Kang är född i Kwangju, men flyttade till Seoul vid tio års ålder. Fyra månader senare, i Kwangju, inträffade den massaker som Levande och döda behandlar. I en serie av länkade episoder som rör sig från dess fram till idag, gör Kang nedslag i ett samhälle präglat av censur och skräckfylld tystnad. Samtidigt finns hela tiden en mäktig drivkraft att minnas, berätta och ge mänskligheten tillbaka till dem som berövats den (nok.se).
Det här är sällsynt brutal och smärtsam prosa – mycket på grund av att den baseras på verkliga händelser som inte på något sätt lindas in eller förskönas, men också för att Kang har ett sätt att skriva på som inte liknar någon annans jag läst. Med det sagt är den också relativt svårläst, enligt mig, och jag som läst den en gång känner att jag inte är klar ännu; jag måste läsa den igen, och kanske igen innan jag till fullo kan säga vad jag tycker om den. Den har så oerhört mycket att ge att en genomläsning inte är nog - jag känner att jag personligen bara lyckats skrapa lite på ytan. Den kräver också tid och koncentration, så om du inte har det att dedicera denna är det inte lönt att du plockar upp den. Har du däremot tid att avvara så kommer du att få äran att läsa en berättelse som aldrig kommer att släppa taget om dig.
Året är 1980, i Kwangju, Sydkorea. Rader och rader av döda kroppar ligger uppradade i en gympasal. Hundratals studenter som protesterat mot diktaturen har precis mördats av militären. Genom massan av döda kroppar vandrar Dong-ho, 15 år. Han letar efter sin vän. Vi får också följa en själ som iakttar sin ruttnande kropp, andra själar som inte hittar hem, en tortyröverlevare som inte vill minnas och en redaktör som kämpar med att rädda ett teatermanus undan censurmyndigheterna.
Han Kang är född i Kwangju, men flyttade till Seoul vid tio års ålder. Fyra månader senare, i Kwangju, inträffade den massaker som Levande och döda behandlar. I en serie av länkade episoder som rör sig från dess fram till idag, gör Kang nedslag i ett samhälle präglat av censur och skräckfylld tystnad. Samtidigt finns hela tiden en mäktig drivkraft att minnas, berätta och ge mänskligheten tillbaka till dem som berövats den (nok.se).
Det här är sällsynt brutal och smärtsam prosa – mycket på grund av att den baseras på verkliga händelser som inte på något sätt lindas in eller förskönas, men också för att Kang har ett sätt att skriva på som inte liknar någon annans jag läst. Med det sagt är den också relativt svårläst, enligt mig, och jag som läst den en gång känner att jag inte är klar ännu; jag måste läsa den igen, och kanske igen innan jag till fullo kan säga vad jag tycker om den. Den har så oerhört mycket att ge att en genomläsning inte är nog - jag känner att jag personligen bara lyckats skrapa lite på ytan. Den kräver också tid och koncentration, så om du inte har det att dedicera denna är det inte lönt att du plockar upp den. Har du däremot tid att avvara så kommer du att få äran att läsa en berättelse som aldrig kommer att släppa taget om dig.