Ruthless Gods
Bok av Emily A. Duncan
Nadya doesn't trust her magic anymore. Serefin is fighting off a voice in his head that doesn't belong to him. Malachiasz is at war with who--and what--he's become.
As their group is continually torn apart, the girl, the prince, and the monster find their fates irrevocably intertwined. They're pieces on a board, being orchestrated by someone... or something. The voices that Serefin hears in the darkness, the ones that Nadya believes are her gods, the ones that Malachiasz is desperate to meet--those voices want a stake in the world, and they refuse to stay quiet any longer.
In her dramatic follow-up to Wicked Saints, the first book in her Something Dark and Holy trilogy, Emily A. Duncan paints a gothic, icy world where shadows whisper and no one is who they seem, with a shocking ending that will leave you breathless.
Jag tyckte mycket om "Wicked Saints", då den kändes nytänkande och spännande med allt sitt mörker. Därför såg jag fram emot att läsa uppföljaren men det var en enda salig röra. Ruthless Gods refererar hela tiden till första boken, som man ju inte kommer ihåg efter så många år och det finns ingen som helst sammanfattning nånstans. Jag visste knappt vad som hade hänt eller höll på att hända. Ändå försökte jag läsa på om vad bok 1 egentligen hade handlat om men hittade inte tillräckligt med info. Hade önskat att det hade funnits en "recap" i början av boken, speciellt om man ska referera så mycket till första boken.
Sedan var den full av upprepningar, vilket blev väldigt irriterande till slut. Nadyas och Malachiasz relation var så ologisk och dysfunktionell, men med upprepningar. Först så kära, sen ovänner, sen kära, ovänner osv hela tiden. Nadya hade samma funderingar om och om igen och Malachiasz beskrevs på samma sätt flera gånger. Författaren säger åt läsaren hur det är istället för att visa det genom sina karaktärer. Inte en bra bok alls.
Sedan var den full av upprepningar, vilket blev väldigt irriterande till slut. Nadyas och Malachiasz relation var så ologisk och dysfunktionell, men med upprepningar. Först så kära, sen ovänner, sen kära, ovänner osv hela tiden. Nadya hade samma funderingar om och om igen och Malachiasz beskrevs på samma sätt flera gånger. Författaren säger åt läsaren hur det är istället för att visa det genom sina karaktärer. Inte en bra bok alls.