The Doll's House : DI Helen Grace 3
The Doll's House
Bok av M. J. Arlidge
Sunday Times Top Ten bestseller The Doll's House is the new twisting and terrifying thriller in the Detective Inspector Helen Grace series from M.J. Arlidge. Arlidge is the author of Eeny Meeny and Pop Goes the Weasel, and has been dubbed 'the new Jo Nesbo'. 'Detective Inspector Helen Grace is one of the greatest heroes to come along in years.' Jeffery Deaver, New York Times bestselling author of The Skin Collector and Solitude Creek 'The third instalment in the DI Grace series is as fast-paced and nail-bitingly tense as the first two. Taut and gripping, book four cannot come soon enough' Sun *************** A young woman wakes up in a cold, dark cellar, with no idea how she got there or who her kidnapper is. So begins her terrible nightmare. Nearby, the body of another young woman is discovered buried on a remote beach. But the dead girl was never reported missing - her estranged family having received regular texts from her over the years. Someone has been keeping her alive from beyond the grave. For Detective Inspector Helen Grace it's chilling evidence that she's searching for a monster who is not just twisted but also clever and resourceful - a predator who's killed before. And as Helen struggles to understand the killer's motivation, she begins to realize that she's in a desperate race against time . . . PRAISE FOR M.J. ARLIDGE: 'Page-turningly chilling' The Times 'DI Helen Grace is a genuinely fresh heroine ... MJ Arlidge weaves together a tapestry that chills to the bone'Daily Mail 'M.J. Arlidge is the new Jo Nesbo' Judy Finnigan 'Taut, fast-paced, truly excellent' Sun 'Chilling stuff' Fabulist 'A chilling read' My Weekly 'A grisly, gripping thriller' Sunday Mirror 'Dark, twisted, thought provoking, and I couldn't turn the pages fast enough. Take a ride on this roller coaster from hell--white knuckles guaranteed.' Tami Hoag, number one New York Times bestselling author 'Gruesomely realistic, intriguing and relentless. Arlidge's fledgling army of fans is about to grow' Sunday Sport 'Eeny Meeny debuts one of the best new series detectives, Helen Grace. Determined, tough and damaged, she must unravel a terrifying riddle of a killer kidnapping victims in pairs. Mesmerizing!' Lisa Gardner 'Expertly pulled off. It has a devious premise. DI Helen Grace is fiendishly awesome. It's scary as all hell. And it has a full cast of realistically drawn, interesting characters that make the thing read like a bullet' Will Lavender 'A fast-paced, twisting police procedural and thriller that's sure to become another bestseller' Huffington Post
Här ångar jag på med seriemördare. Så länge fiktionen är läskigare än min verklighet är den senare uthärdlig. M. J. Arlidges tredje del i Helen Grace-serien heter på svenska Dansa min docka. De svenska titlarna får en att tänka på barnvisor eller -rim. Men innehållet är allt annat än barnvänligt…
Två parallella historier skildras som så ofta i serien och i kriminalromaner generellt sett. Dels får läsaren följa en ung kvinna som hålls inspärrad i en källare, dels polisens arbete med ett fall där kroppen efter en ung kvinna hittas på en strand. Trots att den senare varit försvunnen länge hade hennes familj hopp om att hon skulle vara vid liv eftersom hon skickat både sms och tweets. Givetvis är den döda inte den enda som fallit offer för kidnapparen/mördaren. Samtidigt pågår en viss maktkamp mellan Helen Grace och hennes chef, men också bland kollegorna. Den som tror att yrkeslivet är enkelt tror fel.
Seriemördare är ruggiga typer. De har emellertid ofta fascinerat mig. Jag vill liksom veta vad det är som driver dem till att mörda om och om igen. Fascinationen gäller såväl fiktiva som verkliga seriemördare, men just i Dansa min docka är mördaren tack och lov fiktiv. I den här serien (och i den här boken) beskrivs mördarna som väldigt obehagliga, förstås, men läsaren får även en annan bild av dem. Inte så att författaren direkt skapar sympati för dem, dock, de blir ”bara” aningen förmänskligade. Annars är det förstås Helen Grace som är intimast, mänskligast och mest trovärdigt skildrad. Med fel och brister, som alla människor, är hon en lysande utredare. Jag vill läsa mer om henne och hoppas hitta resterande delar snart.
Mitt omdöme blir det högsta.
Två parallella historier skildras som så ofta i serien och i kriminalromaner generellt sett. Dels får läsaren följa en ung kvinna som hålls inspärrad i en källare, dels polisens arbete med ett fall där kroppen efter en ung kvinna hittas på en strand. Trots att den senare varit försvunnen länge hade hennes familj hopp om att hon skulle vara vid liv eftersom hon skickat både sms och tweets. Givetvis är den döda inte den enda som fallit offer för kidnapparen/mördaren. Samtidigt pågår en viss maktkamp mellan Helen Grace och hennes chef, men också bland kollegorna. Den som tror att yrkeslivet är enkelt tror fel.
Seriemördare är ruggiga typer. De har emellertid ofta fascinerat mig. Jag vill liksom veta vad det är som driver dem till att mörda om och om igen. Fascinationen gäller såväl fiktiva som verkliga seriemördare, men just i Dansa min docka är mördaren tack och lov fiktiv. I den här serien (och i den här boken) beskrivs mördarna som väldigt obehagliga, förstås, men läsaren får även en annan bild av dem. Inte så att författaren direkt skapar sympati för dem, dock, de blir ”bara” aningen förmänskligade. Annars är det förstås Helen Grace som är intimast, mänskligast och mest trovärdigt skildrad. Med fel och brister, som alla människor, är hon en lysande utredare. Jag vill läsa mer om henne och hoppas hitta resterande delar snart.
Mitt omdöme blir det högsta.
Precis som tidigare böcker startar denna direkt! Man vill absolut inte lägga den ifrån sig. Ännu en topp bok som ni inte borde missa!