Somebody I Used to Know

Somebody I Used to Know
Bok av Wendy Mitchell
Dementia is the biggest killer in Britain, yet we know so little about it - this book is the first to explain what is happening from the inside When Wendy Mitchell was diagnosed with dementia at the age of fifty-eight, she had to say goodbye to the woman she once was. Her career in the NHS, her ability to drive, cook and run - the various shades of her independence - were suddenly gone. Yet Wendy was determined not to give in. She was, and still is, propelled by a need to live in the moment, never knowing which version of herself might surface tomorrow. In this phenomenal memoir - the first of its kind - Wendy grapples with questions most of us have never had to consider. What do you value when loss of memory reframes what you have, how you have lived and what you stand to lose? What happens when you can no longer recognise your own daughters, or even, on the foggiest of days, yourself? Philosophical, intensely personal and ultimately hopeful, Somebody I Used to Know gets to the very heart of what it means to be human. It is both a heartrending tribute to the woman Wendy used to be, and a brave affirmation of the woman dementia has seen her become.
Hon som var jag av Wendy Mitchell. Den handlar om Wendy som får Alzheimers sjukdom tidigt och den ändrar hela hennes liv och hennes förutfattade meningar om hur de med Alzheimers ser ut. Man får följa med ur Wendys vinkel hur det är att leva med Alzheimers sjukdom och att inte låta sig nedslås av den här sjukdomen.
Den här boken är bra och ger ett bra synsätt om hur det faktiskt är att leva med Alzheimers sjukdom.📚📚
Boken handlar om Wendy Mitchell som fick diagnos Alzheimer redan i 58 års ålder. Som tvingas ändra sitt liv för att klara sig i sin egen kamp. Mycket tankar om sig själv när hon sakta förlorar minnet. Klara jobba i början med hjälp.
Det här är inte en bok man sträckläser men det är ändå en bladvändare. Man behöver som läsare ta lite pauser för att kunna ta in och begrunda vad Wendy skriver. Jag hade aldrig kunnat tro att en person med Alzheimer skulle kunna klara av att leva ett liv som Wendy även om hon diagnostiserades på ett tidigt stadium. Den här boken har i alla fall förändrat min syn på människor som lever med Alzheimers. Det är en sådan tragisk sjukdom och boken är en tragisk berättelse men Wendy skriver om sin situation med sådan värme, hoppfullhet och positivt tänkande att man blir nästan mållös.

Jag har tack och lov inte behövt uppleva Alzheimer på nära håll men om den situationen skulle uppstå vill jag tro att jag via den här boken lärt mig lite mer om sjukdomen och har ett bättre synsätt på de drabbade. Även bortanför sjukdomen finns det mycket i boken att begrunda, vad är det som är viktigt i livet, vem är man utan sin historia och minnen och lev för dagen för morgondagen kanske är som en tät dimma på ett oroligt hav.