Victoria Line, Central Line
Bok av Maeve Binchy
A vintage collection of short stories from the bestselling author of Light a Penny Candle and Circle of Friends.Millions of people travel on London's tube every day, yet we usually give our fellow passengers only a cursory glance. But each one of these nameless passengers has their own story to tell.At Notting Hill, the mysterious secretary, harbouring her secrets, travels to work; at Highburyand Islington, Adam has a sudden change of heart; and at Holborn, a disastrous reunion is about to take place...With her characteristic mix of compassionate humour and biting realism, this vintage collection of stories is Maeve Binchy at her very best
Mycket för noveller har jag egentligen aldrig varit. De jag har läst och gillat tycker jag har varit för korta och förgäves sökt en fortsättning. De jag har läst och inte gillat är dessvärre fler. Att skriva novell är nämligen oerhört mycket svårare än att skriva romaner. Men Maeve Binchys posthumt utgivna novellsamling Victoria Line, Central Line stod på min önskelista. Och tänk – jag fick boken i julklapp 2019.
Novellerna utspelar sig i London och har samtliga mer eller mindre anknytning till platserna de två tunnelbanelinjerna i bokens titel passerar. Novellernas huvudpersoner är ofta kluriga kvinnor, som inte har nån prominent ställning i vare sig yrkesliv eller samhällsliv, men som ofta och på olika sätt, knuffar sina medsystrar framåt. Med medsystrar avser jag kvinnor som inte riktigt förstår hur kompetenta de är. Författaren lyckas oerhört väl med detta utan att bli fanatiskt feministisk. Porträtten hon tecknar är av rätt vanliga människor – och ändå inte…
Personteckningarna är verkligen helt underbara – de är både fantasieggande och realistiska. Möjligen hade jag önskat att få se mer av London genom Maeve Binchys ögon, för hon var ju trots allt journalist med London som bevakningsområde. Men, men som läsare är jag tacksam för hennes observationer av medresenärer som legat till grund för de här novellerna. Novellerna i sig är sen förstås författarens vidare fantasier.
Mitt omdöme kan inte bli annat än det högsta. Och jag har blivit sugen på att både läsa mer av Maeve Binchy och mer av genren noveller.
Novellerna utspelar sig i London och har samtliga mer eller mindre anknytning till platserna de två tunnelbanelinjerna i bokens titel passerar. Novellernas huvudpersoner är ofta kluriga kvinnor, som inte har nån prominent ställning i vare sig yrkesliv eller samhällsliv, men som ofta och på olika sätt, knuffar sina medsystrar framåt. Med medsystrar avser jag kvinnor som inte riktigt förstår hur kompetenta de är. Författaren lyckas oerhört väl med detta utan att bli fanatiskt feministisk. Porträtten hon tecknar är av rätt vanliga människor – och ändå inte…
Personteckningarna är verkligen helt underbara – de är både fantasieggande och realistiska. Möjligen hade jag önskat att få se mer av London genom Maeve Binchys ögon, för hon var ju trots allt journalist med London som bevakningsområde. Men, men som läsare är jag tacksam för hennes observationer av medresenärer som legat till grund för de här novellerna. Novellerna i sig är sen förstås författarens vidare fantasier.
Mitt omdöme kan inte bli annat än det högsta. Och jag har blivit sugen på att både läsa mer av Maeve Binchy och mer av genren noveller.