Disappearing Earth

Disappearing earth
Bok av Julia Phillips
Beautifully written, thought-provoking, intense and cleverly wrought, this is the most extraordinary first novel from a mesmerising new talent. One August afternoon, on the shoreline of the north-eastern edge of Russia, two sisters are abducted. In the ensuing weeks, then months, the police investigation turns up nothing. Echoes of the disappearance reverberate across a tightly woven community, with the fear and loss felt most deeply among its women. Set on the remote Siberian peninsula of Kamchatka, Disappearing Earth draws us into the world of an astonishing cast of characters, all connected by an unfathomable crime. We are transported to vistas of rugged beauty - densely wooded forests, open expanses of tundra, soaring volcanoes and the glassy seas that border Japan and Alaska - and into a region as complex as it is alluring, where social and ethnic tensions have long simmered, and where outsiders are often the first to be accused. In a story as propulsive as it is emotionally engaging, and through a young writer's virtuosic feat of empathy and imagination, this powerful novel provides a new understanding of the intricate bonds of family and community, in a Russia unlike any we have seen before. Praise for Disappearing Earth "A genuine masterpiece, but one that is easily consumed in a feverish stay-up-all-night bout of reading pleasure." Gary Shteyngart "Suspenseful, original and compelling, Disappearing Earth is a strange and haunting voyage into a strange and haunting world.' Simon Sebag-Montefiore, author of The Romanovs "Julia Phillips is at once a careful cartographer and gorgeous storyteller... . A mystery of two missing girls burns at the center of this astonishing debut, and the complexity of ethnicity, gender, hearth and kin illuminates this question and many more." Tayari Jones, author of An American Marriage 'A knock-out... .The stitches of Phillips's language make you go, Damn, that's good.' The Los Angeles Review of Books 'A superb debut.' New York Times
Gripande och tragiska människoöden!
Omslaget på boken tilltalar mig, det ger en känsla av mystik och otillgänglighet. Och det visade sig stämma ganska bra.

På en stenstrand på Kamtjatkahalvön i nordöstra Ryssland leker de två systrarna Aljona och Sofia för sig själva. En främmande man erbjuder systrarna, elva och åtta år, skjuts hem. Sedan försvinner de spårlöst. Polisutredningen blir lång och leder ingenstans. Brottet går som ett eko genom det lilla sammansvetsade samhället och kvinnorna lever med en ny sorts rädsla och en känsla av förlust.

Försvinnande värld är nästan som en novellsamling. Varje kapitel, som sträcker sig över en månad, är som en egen liten berättelse. Vi får följa olika kvinnor i olika åldrar och med olika bakgrund. En del är vita ryssar och en del är från de olika ursprungsfolk som finns på halvön. Jag upplevde boken som lite rörig och svårläst, mycket p.g.a. alla ryska namn och smeknamn och jag återvända flera gånger till persongalleriet i början av boken.

Julia Phillips har bott på Kamtjatkahalvön vilket märks dels på de fina miljöbeskrivningarna och dels på alla de olika levnadsskildringarna. Hon har lyckats att väva in både kvinnors utsatthet och att Rysslands ursprungsbefolkning värderas lägre än vita ryssars. Dessa delar vägde upp en annars seg och lite händelselös bok.
Systrarna Aljona och Sofia Golosovskaja, elva och åtta år har vant sig vid att klara sig själva på sommarlovet medan mamman jobbar. En dag på hemväg från stranden där de lekt och berättat historier för varandra träffar de på en man som har gjort illa foten. De hjälper honom till hans bil och blir erbjudna skjuts hem istället för att ta bussen. Efter detta försvinner systrarna spårlöst och trots att polisen och andra organisationer gör vad de kan för att leta efter dem är spåren obefintliga.

Vi får följa flera familjers liv under ett år på Kamtjatkahalvön i nordöstra Ryssland. Lilia Solodikova försvann hemifrån utan förvarning 3 år tidigare, 18 år gammal. Det spekuleras i om hon gett sig av frivilligt eller blivit bortrövad. Många olika livsöden skildras och sakta vävs de olika händelserna samman.

Naturbeskrivningar och kulturella skillnader vävs in i berättelsen på ett självklart sätt. Utmaningar i familjer och förhållanden beskrivs på ett lågmält sätt, likväl som relationerna mellan ursprungsbefolkningen och de vita. Oron för de försvunna flickorna förenar människorna och medan tiden går minskar förhoppningarna att hitta dem.

Julia Phillips har åstadkommit något unikt, hennes berättarstil driver händelserna framåt i sakta mak och när jag bemästrat min otålighet kommer jag på mig själv med att bejaka den här annorlunda rytmen. De för mig nya miljöerna ger en extra krydda till händelserna.