Judas

ha-Beśorah ʻal-pi Yehudah
Bok av Amos Oz
Winner of the International Literature Prize, the new novel by Amos Oz is his first full-length work since the bestselling A Tale of Love and Darkness.Jerusalem, 1959. Shmuel Ash, a biblical scholar, is adrift in his young life when he finds work as a caregiver for a brilliant but cantankerous old man named Gershom Wald. There is, however, a third, mysterious presence in his new home. Atalia Abravanel, the daughter of a deceased Zionist leader, a beautiful woman in her forties, entrances young Shmuel even as she keeps him at a distance. Piece by piece, the old Jerusalem stone house, haunted by tragic history and now home to the three misfits and their intricate relationship, reveals its secrets. At once an exquisite love story and coming-of-age novel, an allegory for the state of Israel and for the biblical tale from which it draws its title, Judas is Amos Oz's most powerful novel in decades.
Amos Oz bok Judas blev en ny författarbekanskap för mig. Jag hade tidigare inte läst nåt av författaren och för mig nya författarbekantskaper är alltid spännande att göra.

Boken utspelar sig under 1950-talet i Jerusalem. Huvudperson är den unge, lätt överviktige och aningen bortklemade bibelforskaren Shmuel. Shmuel älskar att höra sin egen röst, men har svårare att lyssna till andra. Kanske är det därför inte så konstigt att hans flickvän lämnar honom. Efter faderns konkurs får han inte heller nåt bidrag till studierna. Därför avbryter han pluggandet och söker jobb som en sorts personlig assistent hos den gamle sjuklige, men intellektuelle Gershom Wald. I samma hushåll finns den hemlighetsfulla Atalia, som Shmuel dras till. Genom de kringelikrokande vägarna människor emellan och samtalen med Gershom Wald ställs Shmuel inför frågor han måste få svar på. Han återupptar studierna om förhållandet mellan Judas och Jesus.

Det här är en märklig bok. Jag har svårt att komma in i den, nåt som kanske beror på att den inte är särskilt lättläst och jag valde att läsa den under vår hektiska flytt. Shmuel är en underlig personlighetstyp, men frågorna om Judas och Jesus är fortfarande intressanta. Till exempel det faktum att Jesus faktiskt var en jude som blev förrådd av en annan jude.

Kanske läser jag om den här boken när tillvaron är lugnare. Mitt omdöme blev medel.