The Confession

The Confession
Bok av Jessie Burton
Jag gillar verkligen när för mig nya författarbekantskaper blir riktiga lyckträffar! I september förra året köpte jag Jessie Burtons bok Bekännelsen, antagligen för att den handlar om kvinnors vänskap eller kärlek. Boken blev stående i hyllan med olästa böcker ända till slutet av januari i år. Eftersom jag bytte till den här boken från en annan bok om kvinnlig vänskap gillade jag uppenbarligen det spåret. Nu är boken utläst.

Händelserna i boken utspelar sig dels i början av 1980, dels 2017, men under båda tidsepokerna mest i London. Elise Morceau träffar författaren Constance Holden av en slump. Constance, eller Connie, som hon kallas, är riktigt karismatisk. Elise följer med henne till USA för att Connies bok ska filmatiseras. År 2017, en berättelse som går parallellt, letar Rose Simmons efter sin mamma som försvann spårlöst när Rose var bebis. Rose har vuxit upp med sin pappa. Pappan har varit väldigt förtegen om mamman. Men så lämnar han två böcker till Rose, de två böcker som Constance Holden skrev, hon som var den sista personen som såg Roses mamma. Rose bestämmer sig för att leta efter Connie för att få veta vad som hände med sin mamma.

Det här är nästan som en kriminalroman – och ändå inte. Det är också nästan som en bok med HBTQ-tema – och ändå inte riktigt heller. Som läsare kan en förstå hur svårt det måste ha varit att växa upp utan en mamma – och dessutom inte veta om mamman lever eller är död. Det är spännande att följa Rose – och Elise – i hälarna. Jag får information genom händelserna som skildras både i dåtid och nutid tills de flyter ihop till en enda berättelse. Det är ett föga ovanligt grepp med två parallella berättelser från olika epoker. I det här fallet lyckas författaren briljant. Pocketutgåvans cirka 450 sidor läser jag snabbt, för jag vill nästan lika gärna som Rose veta vad som har hänt.

Personerna i berättelsen får lätt mina sympatier eller antipatier. Givetvis är jag helt på Roses sida. Karaktärerna är trovärdiga och bär berättelsen. Miljöerna skildras inte jättedetaljerat. Där hade jag möjligen önskat lite mer av London. Bekännelsen är författarens tredje roman och en väldigt annorlunda bok. Jag ska givetvis leta upp de första två.

Mitt omdöme blir det högsta.
Den här romanen var något annorlunda än vad jag brukar läsa. Den var lågmäld och stillsam men likväl fängslande och medryckande. Jag gillade boken för att den behöll sina hemligheter fram till slutet och jag slukade den på några få dagar. Jag tyckte väldigt mycket om Burtons sätt att skriva så häromdagen var jag och köpte hennes debutroman Miniatyrmakaren!