The Necrophiliac
Le Nécrophile
Bok av Gabrielle Wittkop
Translated for the first time into English, this masterpiece of French literature is striking, not only for its astonishing subject matter but for the poetic beauty of the late author's subtle, intricate prose. As the haunting protagonist Lucien grapples with a taboo desire, the novel goes far beyond mere gothic horror to explore the melancholy in the loneliest depths of the human condition, forcing readers to confront their own mortality with an unprecedented intimacy. "The Necrophiliac "has become a cult classic in the 40 years since its original publication, one that is especially intriguing due to the insight it lends into the author's fascinatingly reclusive mind.
Nekrofilen är skriven av Gabrielle Wittkop, detta var hennes debutroman 1972.
Man får läsa den praktiserande nekrofilens bisarra dagbok, hela romanen är skriven i jag-berättande. Boken handlar om en ensam man, som driver ett antikvariat på dagtid. Men om kvällarna gräver han upp lik som han lever ut sina lustar med. Allt eftersom tar huvudpersonen allt större och stötte risker.
Det här är inte en bok för känsliga och bekväma läsare. Det är en sorgligt vacker berättelse om att älska de döda. Gabrielle skriver sensuellt och poetisk, utan en moraliserande ton. Men jag har fått läsa boken några sidor i taget eftersom jag äcklats av de erotiska scenerna. Trots att det är en makaber bok, så blir inte den vulgär eller smaklös. Att Gabrielle Wittkop skriver om en Nekrofil, i jag-form på ett så språk som gör att jag känner medlidande för den vidriga huvudpersonen måste bara betyda att Gabrielle är en i särklass skicklig författare.
Jag har svårt att ge den ett betyg, eftersom jag knappt vågar rekommendera den. Men den är inte som nån annan skräck jag läst och eftersom den lyfte den avvikande sexualiteten på ett sånt gripande sätt, att berättelsen inte drevs av skuld får den 4 av 5. Dock kommer jag inte palla att läsa om den igen.
Man får läsa den praktiserande nekrofilens bisarra dagbok, hela romanen är skriven i jag-berättande. Boken handlar om en ensam man, som driver ett antikvariat på dagtid. Men om kvällarna gräver han upp lik som han lever ut sina lustar med. Allt eftersom tar huvudpersonen allt större och stötte risker.
Det här är inte en bok för känsliga och bekväma läsare. Det är en sorgligt vacker berättelse om att älska de döda. Gabrielle skriver sensuellt och poetisk, utan en moraliserande ton. Men jag har fått läsa boken några sidor i taget eftersom jag äcklats av de erotiska scenerna. Trots att det är en makaber bok, så blir inte den vulgär eller smaklös. Att Gabrielle Wittkop skriver om en Nekrofil, i jag-form på ett så språk som gör att jag känner medlidande för den vidriga huvudpersonen måste bara betyda att Gabrielle är en i särklass skicklig författare.
Jag har svårt att ge den ett betyg, eftersom jag knappt vågar rekommendera den. Men den är inte som nån annan skräck jag läst och eftersom den lyfte den avvikande sexualiteten på ett sånt gripande sätt, att berättelsen inte drevs av skuld får den 4 av 5. Dock kommer jag inte palla att läsa om den igen.