Necrophiliac
Le Nécrophile
Bok av Gabrielle Wittkop
For more than three decades, Lucien - one of the most notorious characters in the history of the novel - has haunted the imaginations of readers around the world. This, the first English translation of Wittkop's notorious novel, introduces English readers to a masterpiece of French literature. Like the best writings of Edgar Allen Poe or Baudelaire, Wittkop's prose goes far beyond gothic horror to explore the melancholy of the loneliest depths of the human condition, forcing readers to confront their own mortality with an unprecedented intimacy.
Nekrofilen är skriven av Gabrielle Wittkop, detta var hennes debutroman 1972.
Man får läsa den praktiserande nekrofilens bisarra dagbok, hela romanen är skriven i jag-berättande. Boken handlar om en ensam man, som driver ett antikvariat på dagtid. Men om kvällarna gräver han upp lik som han lever ut sina lustar med. Allt eftersom tar huvudpersonen allt större och stötte risker.
Det här är inte en bok för känsliga och bekväma läsare. Det är en sorgligt vacker berättelse om att älska de döda. Gabrielle skriver sensuellt och poetisk, utan en moraliserande ton. Men jag har fått läsa boken några sidor i taget eftersom jag äcklats av de erotiska scenerna. Trots att det är en makaber bok, så blir inte den vulgär eller smaklös. Att Gabrielle Wittkop skriver om en Nekrofil, i jag-form på ett så språk som gör att jag känner medlidande för den vidriga huvudpersonen måste bara betyda att Gabrielle är en i särklass skicklig författare.
Jag har svårt att ge den ett betyg, eftersom jag knappt vågar rekommendera den. Men den är inte som nån annan skräck jag läst och eftersom den lyfte den avvikande sexualiteten på ett sånt gripande sätt, att berättelsen inte drevs av skuld får den 4 av 5. Dock kommer jag inte palla att läsa om den igen.
Man får läsa den praktiserande nekrofilens bisarra dagbok, hela romanen är skriven i jag-berättande. Boken handlar om en ensam man, som driver ett antikvariat på dagtid. Men om kvällarna gräver han upp lik som han lever ut sina lustar med. Allt eftersom tar huvudpersonen allt större och stötte risker.
Det här är inte en bok för känsliga och bekväma läsare. Det är en sorgligt vacker berättelse om att älska de döda. Gabrielle skriver sensuellt och poetisk, utan en moraliserande ton. Men jag har fått läsa boken några sidor i taget eftersom jag äcklats av de erotiska scenerna. Trots att det är en makaber bok, så blir inte den vulgär eller smaklös. Att Gabrielle Wittkop skriver om en Nekrofil, i jag-form på ett så språk som gör att jag känner medlidande för den vidriga huvudpersonen måste bara betyda att Gabrielle är en i särklass skicklig författare.
Jag har svårt att ge den ett betyg, eftersom jag knappt vågar rekommendera den. Men den är inte som nån annan skräck jag läst och eftersom den lyfte den avvikande sexualiteten på ett sånt gripande sätt, att berättelsen inte drevs av skuld får den 4 av 5. Dock kommer jag inte palla att läsa om den igen.