I Call My Brothers
I Call my Brothers
Bok av Jonas Hassen Khemiri
A car has exploded. A city has been crippled by fear. Amor wanders around the city, doing his best to blend in. He's going to exchange a drill head. He's going to call his brothers. He's going to stop stalking Valeria and take care of his long-since-dead grandma. Most important of all: he must not attract any suspicious glances. But what is normal behaviour? Who is a potential perpetrator? And how many times can Shavi call in one day? For 24 intense hours we find ourselves in Amor's head, where the lines between criminal and victim, love and chemistry, and fantasy and reality become more and more blurred.
Jonas Hassen Khemiri är ett litterärt geni. Punkt slut.
I ”Jag ringer mina bröder” får vi komma in i huvudpersonen Amors huvud, dygnet efter bombattentatet i Stockholm. Genom ett främlingsfientligt Sverige följer vi med i Amors tankar, rycks mellan skuldkänslor och utsatthet. Anstränger oss som tusan för att agera normalt, inte sticka ut och absolut inte verka för vanlig. Jag ringer mina bröder är en kort roman om att passa in och göra rätt, när det som är rätt för vissa inte alltid är rätt för andra. När rätt gör ont och skaver, när fel känns alldeles rätt.
Det största med denna roman är språket. Orden. Khemiris sätt att vända och vrida och visa, hans sätt att berätta för mig, för läsaren. Avskalat, enkelt, vackert, djupt. Språket är som poesi, öppnar för tänkande och inspiration. Sätter fart i hjärnan, väcker något där inne som också kan göra storverk.
I ”Jag ringer mina bröder” får vi komma in i huvudpersonen Amors huvud, dygnet efter bombattentatet i Stockholm. Genom ett främlingsfientligt Sverige följer vi med i Amors tankar, rycks mellan skuldkänslor och utsatthet. Anstränger oss som tusan för att agera normalt, inte sticka ut och absolut inte verka för vanlig. Jag ringer mina bröder är en kort roman om att passa in och göra rätt, när det som är rätt för vissa inte alltid är rätt för andra. När rätt gör ont och skaver, när fel känns alldeles rätt.
Det största med denna roman är språket. Orden. Khemiris sätt att vända och vrida och visa, hans sätt att berätta för mig, för läsaren. Avskalat, enkelt, vackert, djupt. Språket är som poesi, öppnar för tänkande och inspiration. Sätter fart i hjärnan, väcker något där inne som också kan göra storverk.