Liknande böcker
The Garden Jungle : or Gardening to Save the Planet
The garden jungle
Bok av Dave Goulson
'Exquisite...should be read by every gardener in the country' Observer The Garden Jungle is about the wildlife that lives right under our noses, in our gardens and parks, between the gaps in the pavement, and in the soil beneath our feet. Dave Goulson gives us an insight into the fascinating and sometimes weird lives of these creatures, taking us burrowing into the compost heap, digging under the lawn and diving into the garden pond. He explains how our lives and ultimately the fate of humankind are inextricably intertwined with that of earwigs, bees, lacewings and hoverflies, unappreciated heroes of the natural world. For anyone who has a garden, and cares about our planet, this book is essential reading.
"Jag menar inte att vi alla ska ta på tagelskjortan och leva på hemodlade rovor resten av våra dagar. Livet vore knappt värt att leva om vi inte kunde unna oss en bit morotskaka och en gojibärssmoothie innan vi köper lite djungelgurkfrön och en statyett av en miniatyrsamuraj på vårt lokala trädgårdscenter lite då och då, men vi bör alla vara medvetna om vad vi gör och om vår påverkan på planeten", skriver Dave Goulson i sin nya, inspirerande ode till trädgårdsmyllret.
Jag har läst (och recenserat) böcker om insekter i trädgården förr, men ingen som Goulsons en lika delar politiskt manifest som praktisk guide. Av honom lär jag mig om nyttan med tvestjärtar i fruktträdgården, hur man snabbt och enkelt blir av med äppelvecklaren, hur monokulturer blir känsliga för angrepp, att jag bör plantera växter som luktar om natten för nattfjärilarnas skull och att det finns ett överskott på bin i stan eftersom man inte sett till att ha mat så det räcker åt dem.
Men jag får också träffa trädgårdsägare som vill ha den typiskt brittiska "randiga" gräsmattan och de som anlitar kemikalieexperter och känner att de inte får valuta för pengarna om växterna inte dryper av gift efter besöket. Jag får läsa om hur flygplan i Kalifornien besprutar förorter och villakvarter för att bli av med den måttligt hotfulla japanska skalbaggen och på annat håll har ihjäl stora bipopulationer för att utrota Zikamyggan. Kanske känns en sådan åtgärd värd uppoffringen tills man får veta att myggan föredrar en lugn tillvaro under tak och alltså inte bekymrar sig över lite gift i folks trädgårdar.
En recensent skrev om Goulsons förra bok att det var längesedan hen såg så mycket fram emot en lässtund med en fackbok. I vår har jag läst många fantastiska fackböcker men jag förstår ändå vad hen menar. Goulson har lyckats skapa en gemytlig stämning. Att läsa hans bok känns lite som att slå sig ner i soffan och titta på Mandelmanns med en stor kopp myntate.
Om jag har något att invända är det att Goulson inte verkar förstå sig på begreppet permakultur. För mig är han permakulturist i hjärtat men beskriver begreppet med en oförklarlig okunskap. Jag bara hoppas att någon kan ta sig tid att förklara det bättre för honom!
Jag har läst (och recenserat) böcker om insekter i trädgården förr, men ingen som Goulsons en lika delar politiskt manifest som praktisk guide. Av honom lär jag mig om nyttan med tvestjärtar i fruktträdgården, hur man snabbt och enkelt blir av med äppelvecklaren, hur monokulturer blir känsliga för angrepp, att jag bör plantera växter som luktar om natten för nattfjärilarnas skull och att det finns ett överskott på bin i stan eftersom man inte sett till att ha mat så det räcker åt dem.
Men jag får också träffa trädgårdsägare som vill ha den typiskt brittiska "randiga" gräsmattan och de som anlitar kemikalieexperter och känner att de inte får valuta för pengarna om växterna inte dryper av gift efter besöket. Jag får läsa om hur flygplan i Kalifornien besprutar förorter och villakvarter för att bli av med den måttligt hotfulla japanska skalbaggen och på annat håll har ihjäl stora bipopulationer för att utrota Zikamyggan. Kanske känns en sådan åtgärd värd uppoffringen tills man får veta att myggan föredrar en lugn tillvaro under tak och alltså inte bekymrar sig över lite gift i folks trädgårdar.
En recensent skrev om Goulsons förra bok att det var längesedan hen såg så mycket fram emot en lässtund med en fackbok. I vår har jag läst många fantastiska fackböcker men jag förstår ändå vad hen menar. Goulson har lyckats skapa en gemytlig stämning. Att läsa hans bok känns lite som att slå sig ner i soffan och titta på Mandelmanns med en stor kopp myntate.
Om jag har något att invända är det att Goulson inte verkar förstå sig på begreppet permakultur. För mig är han permakulturist i hjärtat men beskriver begreppet med en oförklarlig okunskap. Jag bara hoppas att någon kan ta sig tid att förklara det bättre för honom!