The Professor

Bok av Charlotte Brontë
When the orphaned William refuses his uncles' proposal to become a clergyman and angrily leaves his job in the counting-house of his brother's mill, he decides to accept a position as an English teacher at a boys' school in Brussels. When his career leads him to take up an additional post at a girls' school nearby, William becomes emotionally involved with the manipulative headmistress of the establishment, Mademoiselle Reuter. The tensions rise until one of his pupils and fellow teachers - for whom he has tender feelings - is suddenly dismissed and is nowhere to be found. Based on Charlotte Bronte's own autobiographical experience in Brussels as a teacher and only published posthumously, The Professor was Charlotte Bronte's first attempt at full-length fiction and bears all the hallmarks of her future work, with touches of genius and an unparalleled sharpness of style.
Långsam, välutvecklad, längtansfull.

För den som gillar Jane Eyre rekommenderas även denna lågmälda men intressanta bok. Skriven innan hennes andra utgivna verk (Jane Eyre, Shirley, Villette) men inte utgiven förens efter hennes död. I denna berättelse får läsaren bekanta sig med William Crimsworth och dennes sökande efter självständighet och kärlek. I likhet med många andra äldre verk upplever jag att det tar tid att komma in i Professorn och dess intrig. När man dock har kommit så pass långt att intresset oundvikligen växer fram är det svårt att lägga ner boken. Det är inte främst huvudkaraktären mr Crimsworth som drar till sig läsarens intresse, och kanske det är därför berättelsen är lite seg i början då det tar ett tag innan man fått stifta bekantskap med andra karaktärer, utan flera av de människor som William möter på sin resa bidrar enormt till berättelsen.

Thomas Sjösvärd skriver i förordet att boken inte innehåller några större överraskningar och att det är först när man ser den på nära håll som bilden djupnar och skuggor framträder. Jag kan inte annat än hålla med. Brontë berättar och utvecklar med en precision som tidvis kan kännas tradig, speciellt i början, men belöningen är välskrivna karaktärer med många olika sidor och känslotillstånd. Karaktärernas rättframhet och framfusighet blandad med dåtidens falskhet gör att jag saknar liknande personporträtt i nutidens litteratur. Men som Sjösvärd påpekar i förordet så var 1800-talets romaner experimentella och utforskande i berättandets grunder. Det är definitivt en del av det som ger denna sällsamma berättelse dess tilldragelse än idag.