Believing the Lie : An Inspector Lynley Novel: 17

Believing the Lie
Bok av Elizabeth George
Detective Inspector Lynley is approached by business magnate Bernard Fairclough for a confidential review - not a formal investigation - of the circumstances of his nephew's demise. The coroner's verdict is accidental death. Still grieving for his murdered wife, Lynley has personal reasons for welcoming a spell away from London. He heads to the wild beauty of the Lake District, with Deborah and Simon St James to provide cover for his inquiries. Barbara Havers, back at base, makes her own unique contribution to the case, distracted only by Isabelle's ambitions to improve her Detective Sergeant's appearance. When he comes to know the various members of the extended Fairclough dynasty, Lynley finds many possible motives for murder, and uncovers layers of deceit and betrayal that expose the lies at the heart of the Cumbrian community.
Den allra sista boken av Elizabeth George som jag fick våren 2015 efter en god väns föräldrar är En lögn att lita på. Nu vet jag att författaren har skrivit ytterligare två böcker efter denna, som kom ut 2012.

Den här gången får Thomas Lynley ett specialuppdrag av högsta chefen, nåt som förstås irriterar hans närmaste chef. Den senare har Lynley för övrigt ett förhållande med, vilket komplicerar saken, naturligtvis. Lynley åker till Lake district för att undersöka ett mystiskt dödsfall som klassats som en olycka. Till sin hjälp tar han sina vänner Simon och Deborah och på hemmaplan gör Barbara Havers en del jobb åt Lynley vid sidan av jobbet. Det visar sig bli en härva av lögner och familjehemligheter som rullas upp. Boken innehåller dessutom inte enbart ett homo-tema utan även ett trans-tema. Utöver detta tillkommer en skvätt porrfilmsinspelning, lite utpressning och ett mått otrohet. Vidare är naturligtvis inte heller Lynleys, Simons och Deborahs eller Barbara Havers liv okomplicerade. För att inte tala om Barbaras granne som får sitt livs chock mot slutet av boken.

Elizabeth George har som vanligt skrivit en tegelsten. Boken är på närmare 640 sidor och den är tung att hålla i. Ibland blir innehållet pladdrigt dessutom, men jag tycker att författaren har skärpt till sig i de senaste böckerna. Trots det anser jag att ”allt” verkligen inte behöver vara med i en deckare. Det är inte mängden som gör en bok bra, utan det spännande och framför allt det oväntade. Som sist tycker jag att själva huvudhistorien är den minst spännande och historierna runt omkring är desto mer intressanta.

Mitt omdöme blir högt.