Elegance of the Hedgehog

L'élégance du hérisson
Bok av Muriel Barbery
Rene is the concierge of a grand Parisian apartment building. She maintains a carefully constructed persona as someone uncultivated but reliable, in keeping with what she feels a concierge should be. But beneath this facade lies the real Rene: passionate about culture and the arts and more knowledgeable in many ways than her employers with their outwardly successful but emotionally void lives. Down in her lodge, apart from weekly visits by her one friend Manuela, Rene lives with only her cat for company. Meanwhile, several floors up, twelve-year-old Paloma Josse is determined to avoid the pampered and vacuous future laid out for her and decides to end her life on her thirteenth birthday. But unknown to them both, the sudden death of one of their privileged neighbours will dramatically alter their lives forever. By turns moving and hilarious, this unusual novel became the top-selling book in France in 2007.
Vissa böcker läser man, andra upplever man. Denna bok kvalar definitiv in under epitetet upplevelse. En både poetisk och humoristisk betraktelse över livet och vad som gör det värt att leva. Väldigt fin bok!
Renée är en femtioplusårig portvakt i en fin parisisk byggnad. Hon håller sig i skuggorna, och sin yrkesroll till trots är hon väldigt intresserad av allt som har med filosofi och kultur att göra.
I samma byggnad bor tolvåriga Paloma. Hon känner inte att hon passar in någonstans, varken i sin familj eller bland jämnåriga. Paloma mår väldigt dåligt och har bestämt sig för att inte leva längre än till sin trettonårsdag.
De två livsödena korsas i och med att herr Ozu flyttar in i byggnaden och vänder uppochner på alla invanda mönster.

.

Igelkottens elegans är en välläst och mycket uppskattad roman, vilket jag verkligen kan förstå och ställa mig bakom. Jag gillar verklighet upplägget för boken, som utgår från en lägenhetsbyggnad och zoomar in på människorna som bor där. De betraktas av två outsiders, som lever i samma miljö men inte riktigt känner att de hör hemma där. Språket är väldigt fint, personbeskrivningarna likaså. Jag har dock svårt att köpa det som ska tolkas som utdrag ur den tolvåriga flickans dagbok. De är skrivna på ett väldigt högtravande och pretentiöst sätt som jag har svårt att se att ett barn skulle använda. Dessutom var startsträckan relativt lång.
Med det sagt vill jag ändå rekommendera Igelkottens elegans. Den är väldigt vacker och varm, och jag uppskattade särskilt de många kulturreferenserna. Själva berättelsens andemening lyckas beröra mig, och slutet ingav en tomhetskänsla. Jag kommer att sakna Renée och Paloma.