Book of Lost Names
The book of lost names
Bok av Kristin Harmel
INSTANT NEW YORK TIMES BESTSELLER Inspired by an astonishing true story from World War II, a young woman with a talent for forgery helps hundreds of Jewish children flee the Nazis in this unforgettable historical novel from the New York Times bestselling author of the ';epic and heart-wrenching World War II tale' (Alyson Noel, #1 New York Times bestselling author) The Winemaker's Wife.Eva Traube Abrams, a semi-retired librarian in Florida, is shelving books one morning when her eyes lock on a photograph in a magazine lying open nearby. She freezes; it's an image of a book she hasn't seen in sixty-five yearsa book she recognizes as The Book of Lost Names. The accompanying article discusses the looting of libraries by the Nazis across Europe during World War IIan experience Eva remembers welland the search to reunite people with the texts taken from them so long ago. The book in the photograph, an eighteenth-century religious text thought to have been taken from France in the waning days of the war, is one of the most fascinating cases. Now housed in Berlin's Zentral- und Landesbibliothek library, it appears to contain some sort of code, but researchers don't know where it came fromor what the code means. Only Eva holds the answerbut will she have the strength to revisit old memories and help reunite those lost during the war? As a graduate student in 1942, Eva was forced to flee Paris after the arrest of her father, a Polish Jew. Finding refuge in a small mountain town in the Free Zone, she begins forging identity documents for Jewish children fleeing to neutral Switzerland. But erasing people comes with a price, and along with a mysterious, handsome forger named Rmy, Eva decides she must find a way to preserve the real names of the children who are too young to remember who they really are. The records they keep in The Book of Lost Names will become even more vital when the resistance cell they work for is betrayed and Rmy disappears. An engaging and evocative novel reminiscent of The Lost Girls of Paris and The Alice Network, The Book of Lost Names is a testament to the resilience of the human spirit and the power of bravery and love in the face of evil.
Ännu en bok som utspelar sig under andra världskriget men som ändå hade något nytt att komma med.Det är en bok som är inspirerad av verkliga händelser.Boken handlar om motståndsrörelsens förfalskare.En grupp som förfalskade dokument så att människor skulle kunna fly från krigets fasor.
Huvudpersonen är Eva som flytt ifrån Paris ihop med sin mor,tanken var att ta sig till Schweiz men de blir kvar i staden Aurignon nära gränsen.Eva blir av en slump indragen i förfalskandets värld.Där möter hon Remy som också står på motståndsrörelsens sida.
De använder sig av uppfinningsrikedom och olika tekniker för att kunna producera de dokument som behövdes.
De räddar ett antal barn och deras riktiga namn förs upp i de bortglömda namnens bok i kod.
Kriget för dom åt olika håll i världen,när kriget är slut utvandrar Eva till Florida.En dag läser hon en artikel om boken där de kodat namnen.Hon beger sig till Berlin för att få tag i boken.
Språket är bra och flyter på.Karaktärerna känns trovärdiga likväl som miljöer och dialoger.Jag blev fascinerad av uppfinningsrikedomen om hur dokument producerades och förfalskades och hur många liv det räddade.
En bra underhållningsroman som ändå lärde mig något nytt!
Huvudpersonen är Eva som flytt ifrån Paris ihop med sin mor,tanken var att ta sig till Schweiz men de blir kvar i staden Aurignon nära gränsen.Eva blir av en slump indragen i förfalskandets värld.Där möter hon Remy som också står på motståndsrörelsens sida.
De använder sig av uppfinningsrikedom och olika tekniker för att kunna producera de dokument som behövdes.
De räddar ett antal barn och deras riktiga namn förs upp i de bortglömda namnens bok i kod.
Kriget för dom åt olika håll i världen,när kriget är slut utvandrar Eva till Florida.En dag läser hon en artikel om boken där de kodat namnen.Hon beger sig till Berlin för att få tag i boken.
Språket är bra och flyter på.Karaktärerna känns trovärdiga likväl som miljöer och dialoger.Jag blev fascinerad av uppfinningsrikedomen om hur dokument producerades och förfalskades och hur många liv det räddade.
En bra underhållningsroman som ändå lärde mig något nytt!
De bortglömda namnens bok av Kristin Harmel
De bortglömda namnens bok utspelar sig i Frankrike under andra världskriget. Det finns just nu en uppsjö av skönlitterära böcker som behandlar just det, men jag tycker alltid det kan behövas fler. Vi får aldrig glömma. Denna bok tar dessutom upp en annan sida av kriget. Boken handlar främst om Eva Traube och börjar med med att hennes far förs iväg av nazister och hon och hennes mor flyr från Paris till en liten by i bergen nära den schweiziska gränsen. Där kommer Eva i kontakt med motståndsrörelsen i och med att de upptäcker att Eva är en mycket skicklig dokumentförfalskare blir hon en värdefull tillgång. Hon förfalskar identitetskort åt föräldralösa barn så att de ska kunna smugglas över gränsen till tryggheten i Schweiz. Men för att barnen inte ska glömmas bort kommer hon och hennes vän Remy på ett system för att bevara namnen i en bok.
65 år senare lever Eva ett helt annat liv i Florida när hon läser om just den boken i en tidning. Hon bestämmer sig då för att resa till Berlin för att ta reda på om det finns något meddelande till henne i boken från sitt livs kärlek -Remy.
Hela boken är en bergochdalbana av känslor, pendlande från hopp till ledsamhet och sorg. Den är så spännande att jag inte kunde sluta lyssna, hela min lilla trädgård blev noggrant vårstädad och jag fortsatte sen även inne.Jag ville få veta vad som händer, ville veta om de blir påkomna eller om de klarar sig. Med andra ord förstår jag varför boken var nominerad till Årets bästa historiska roman i Goodreads choice awards, för detta är otroligt bra. Att boken dessutom bygger på verkliga händelser är ett stort plus för min del.
De bortglömda namnens bok utspelar sig i Frankrike under andra världskriget. Det finns just nu en uppsjö av skönlitterära böcker som behandlar just det, men jag tycker alltid det kan behövas fler. Vi får aldrig glömma. Denna bok tar dessutom upp en annan sida av kriget. Boken handlar främst om Eva Traube och börjar med med att hennes far förs iväg av nazister och hon och hennes mor flyr från Paris till en liten by i bergen nära den schweiziska gränsen. Där kommer Eva i kontakt med motståndsrörelsen i och med att de upptäcker att Eva är en mycket skicklig dokumentförfalskare blir hon en värdefull tillgång. Hon förfalskar identitetskort åt föräldralösa barn så att de ska kunna smugglas över gränsen till tryggheten i Schweiz. Men för att barnen inte ska glömmas bort kommer hon och hennes vän Remy på ett system för att bevara namnen i en bok.
65 år senare lever Eva ett helt annat liv i Florida när hon läser om just den boken i en tidning. Hon bestämmer sig då för att resa till Berlin för att ta reda på om det finns något meddelande till henne i boken från sitt livs kärlek -Remy.
Hela boken är en bergochdalbana av känslor, pendlande från hopp till ledsamhet och sorg. Den är så spännande att jag inte kunde sluta lyssna, hela min lilla trädgård blev noggrant vårstädad och jag fortsatte sen även inne.Jag ville få veta vad som händer, ville veta om de blir påkomna eller om de klarar sig. Med andra ord förstår jag varför boken var nominerad till Årets bästa historiska roman i Goodreads choice awards, för detta är otroligt bra. Att boken dessutom bygger på verkliga händelser är ett stort plus för min del.
En dag, när Eva och hennes mamma sitter barnvakt till grannens barn, förs Evas pappa iväg av nazisterna. De är judar, året är 1942, staden är Paris, och andra världskriget är en realitet. Tyskarna börjar trycka på även i Frankrike för att få sin vilja igenom. Eva och hennes mamma tvingas fly, till en liten stad uppe i bergen, och helt plötsligt befinner sig Eva mitt i hjärtat av motståndsrörelsen. De behöver någon som kan hjälpa till att förfalska identitetshandlingar, och Eva ställer upp, trots att hennes mamma är emot det. Det är starten på något livsomvälvande, sorgligt och tragiskt som Eva sedan inte kan, eller vill, stoppa.
Jag har vanligtvis svårt för böcker om andra världskriget. Vänder jag på en bok och baksidetexten inleds "1943 i Berlin.. en liten flicka bla bla bla" så lägger jag i 99 gånger av fallen ner boken direkt. Men den här gången fick jag ändå för mig att ge boken en chans, framförallt tack vare det vackra omslaget och Lavender lits alltid lika proffsiga I lav lit-boxar som jag älskar att skämma bort mig med då och då. Så det här fick bli den hundrade andra världskriget-boken, den jag inte lägger bort utan istället väljer att läsa.
Den är fin och spännande, och jag blir direkt känslomässigt indragen och intresserad av hur det ska gå. Jag VET ju att det kommer komma en hel del sorg ur detta (jag är en sån som grinar till minsta lilla i böcker) och kanske är det den vetskapen som gör att jag ofta väljer bort den här typen av historier. Ändå är jag villig att göra den investeringen av känslor just for once, och det är förstås för att boken börjar så bra och spännande. Tyvärr tappar boken lite i mitten och jag tröttnar bitvis på kapellet, mammans gnäll och identitetsförfalskningarna. Helt plötsligt ser jag dessutom något som jag inte kan unsee när jag väl sett det: i dialogen nämner de varandra vid namn i princip varje mening. Varje mening!
"Eva, jag kan inte låta bli att..."
Nästa gång samma person öppnar munnen:
"Eva, i en perfekt värld så.."
"Jag vill bygga ett bättre Frankrike åt dig, Eva".
"Arbetet här är mycket viktigt, Eva"
"Eva", avbröt han, "har du tid en timme eller så?"
"Vad du vill, Eva"
"Eva, det är klart att jag tycker".
Ovan är två olika karaktärers samtliga uttalanden på två sidor efter varandra (s. 221 och 222). Och så här är det på varje sida. Jag blir mer och mer irriterad och tappar på det här sättet upplevelsen av läsningen utan ser bara det ständiga namndroppandet. Det är kanske ett litterärt grepp som jag inte känner till, men för mig är det märkligt. Jag försöker göra om dialogen i mitt huvud till hur det skulle låta om det var mellan mig och min pojkvän, om vi pratade på det viset, och jag tycker att det låter både mästrande, förminskande och konstigt att säga någons namn i tre meningar i rad. Speciellt om den andra personen dessutom nämner mitt namn tillbaka i varje mening när hen svarar. Det är något lilla-gumman-härskarteknikigt över det sättet att prata som jag inser att jag är allergisk mot, och det drar ner betyget för mig.
Men alla de där känslorna jag var rädd för att skulle komma? Jodå, de kom. Stolpig dialog eller ej, fulgråten var ett faktum på sina ställen och utan att spoila något, självklart även i slutet. Och jag ångrar inte att jag investerade dem.
Jag har vanligtvis svårt för böcker om andra världskriget. Vänder jag på en bok och baksidetexten inleds "1943 i Berlin.. en liten flicka bla bla bla" så lägger jag i 99 gånger av fallen ner boken direkt. Men den här gången fick jag ändå för mig att ge boken en chans, framförallt tack vare det vackra omslaget och Lavender lits alltid lika proffsiga I lav lit-boxar som jag älskar att skämma bort mig med då och då. Så det här fick bli den hundrade andra världskriget-boken, den jag inte lägger bort utan istället väljer att läsa.
Den är fin och spännande, och jag blir direkt känslomässigt indragen och intresserad av hur det ska gå. Jag VET ju att det kommer komma en hel del sorg ur detta (jag är en sån som grinar till minsta lilla i böcker) och kanske är det den vetskapen som gör att jag ofta väljer bort den här typen av historier. Ändå är jag villig att göra den investeringen av känslor just for once, och det är förstås för att boken börjar så bra och spännande. Tyvärr tappar boken lite i mitten och jag tröttnar bitvis på kapellet, mammans gnäll och identitetsförfalskningarna. Helt plötsligt ser jag dessutom något som jag inte kan unsee när jag väl sett det: i dialogen nämner de varandra vid namn i princip varje mening. Varje mening!
"Eva, jag kan inte låta bli att..."
Nästa gång samma person öppnar munnen:
"Eva, i en perfekt värld så.."
"Jag vill bygga ett bättre Frankrike åt dig, Eva".
"Arbetet här är mycket viktigt, Eva"
"Eva", avbröt han, "har du tid en timme eller så?"
"Vad du vill, Eva"
"Eva, det är klart att jag tycker".
Ovan är två olika karaktärers samtliga uttalanden på två sidor efter varandra (s. 221 och 222). Och så här är det på varje sida. Jag blir mer och mer irriterad och tappar på det här sättet upplevelsen av läsningen utan ser bara det ständiga namndroppandet. Det är kanske ett litterärt grepp som jag inte känner till, men för mig är det märkligt. Jag försöker göra om dialogen i mitt huvud till hur det skulle låta om det var mellan mig och min pojkvän, om vi pratade på det viset, och jag tycker att det låter både mästrande, förminskande och konstigt att säga någons namn i tre meningar i rad. Speciellt om den andra personen dessutom nämner mitt namn tillbaka i varje mening när hen svarar. Det är något lilla-gumman-härskarteknikigt över det sättet att prata som jag inser att jag är allergisk mot, och det drar ner betyget för mig.
Men alla de där känslorna jag var rädd för att skulle komma? Jodå, de kom. Stolpig dialog eller ej, fulgråten var ett faktum på sina ställen och utan att spoila något, självklart även i slutet. Och jag ångrar inte att jag investerade dem.
Rekommenderas för den som är intresserad av andra världskriget
Boken utspelar sig under 2.a världskriget i Frankrike. Man följer den unga Eva och människorna runt omkring henne. Ett nätverk av människor som kämpar mot nazisterna i det tysta.
Kvinnlig hjälte, kärlek,böcker och allt beskrivs på ett sätt att man är mitt i händelserna. Om man gillade Den franska fotografen eller Vad hjärtat aldrig glömmer är detta en bok för dig. Den lämnar ingen oberörd
Kvinnlig hjälte, kärlek,böcker och allt beskrivs på ett sätt att man är mitt i händelserna. Om man gillade Den franska fotografen eller Vad hjärtat aldrig glömmer är detta en bok för dig. Den lämnar ingen oberörd