Notes to Self : Essays

Notes to Self
Bok av Emilie Pine
Inspirerad av sitt eget liv skriver författaren Emilie om flera känsliga och tabubelagda ämnen som i vanliga fall är svåra att prata om. Emilie skriver om ofrivillig barnlöshet, att växa upp med alkoholiserade föräldrar och om sex. Författaren bjuder på många delar ur sitt privatliv och lämnar ingen läsare oberörd.
Allt jag inte kan säga är en självbiografisk bok skriven av den Irländske författaren Emelie Pine. Boken är kort och god och sprängfylld med livskunskap och anekdoter som sätter fingret på det som skaver i människor. Emelie är brutalt ärlig och vänder och vrider på olika situationer och känner hon känner, inte minst sig själv. En ärlig och tydlig bok som alla bör läsa. Boken är känslig och väcker många frågor och besvarar lika många. Jag är tacksam för att Emelie banar väg genom livet tack vare hennes reflektioner och humor. Jag ser mycket fram emot att få följa Pine i hennes författarskap framöver. Perfekt bok att läsa till sommaren.
Boken består av ett antal essäer som alla bygger på författarens eget liv. Hon skriver om svåra ämnen som kan vara jobbiga att prata om. Det är så starkt och träffar rakt i hjärtat. Boken handlar bland annat om hennes fars alkoholmissbruk, föräldrarnas skilsmässa, ofrivillig barnlöshet och sexuella övergrepp. Detta är en stark debut och jag ser fram emot att få läsa mer av Emilie Pine i framtiden.
Älskade denna bok! Författaren är ärlig och skarp i sina betraktelser om livet, kvinnorollen, föräldraskapet som aldrig blev av. Högsta betyg till en bok som griper sig fast och berör.
Allt jag inte kunde säga består av sex essäer. De går att läsa helt fristående och hör inte ihop, men det gör dem förstås ändå. Jag som inte brukar lyssna på böcker, tänkte göra ett försök och lyssnade på Allt jag inte kunde säga, som visade sig vara ungefär fyra timmar lång. När jag lyssnade förstod jag inte riktigt att det var sex olika delar till en början, då de är rätt så lika, fastän ändå inte.

Vad jag läst mig till, är det här en bok som har fått rätt så bra betyg. Allt handlar om Emilys tidigare liv, om hennes fyrtio år på jorden. Hon skriver på ett sätt som visar på distans men samtidigt kommer vi henne väldigt nära, då det är tunga ämnen som berörs. Trots det är boken ändå lättläst. När du läser boken, får du inga svar och finner ingen tröst, men däremot får du en intressant, hjärtskärande bok som berättar och berör på djupet. En riktigt öppet, naken och utlämnande bok, en bok om att leva i världen helt enkelt.
Denna bok är SÅ bra! Vilka essäer! Välformulerat och välskrivet. Med skärpa och samtidigt med värme. Den irländska debutanten (!) ger oss sina tankar om så tabubelagda ämnen som medberoende, mens, ofrivillig barnlöshet, övergrepp och ätstörningar. Allt sådant jag tror att många kvinnor tänker på, men kanske inte har någon att diskutera det med. Emelie Pine utgår ifrån sitt eget liv, men det blir med hög igenkänningseffekt för andra kvinnor. Hon skriver ärliga, utlämnande och rakt på sak, utan att bli melodramatisk eller självömkande.⁣

Har du inte läst boken ännu? Grattis! Du har en riktigt bra läsupplevelse framför dig!⁣
Allt jag inte kan säga är författaren Emilies debututgåva och den är direkt inspirerad av hennes eget liv och kan klassas som en självbiografi. Detta är inte en helt sammanhängande bok då upplägget är lite annorlunda. Boken är nämligen uppdelad i olika essäer där varje essä handlar om en enskild händelse ur Emilies liv.

Essäerna har dock en röd tråd och det är att alla tar upp tabubelagda och känsliga ämnen. Allt som återberättas är sådant som författaren själv har upplevt varför man som läsare kommer väldigt nära inpå. Boken tar till exempel upp ämnet ofrivillig barnlöshet något som inte är helt enkelt att prata om. Men författaren skriver om dessa känsliga ämnen på ett ärligt, rått men respektfullt sätt. Emilie lämnar ut många privata detaljer och boken lämnar ingen läsare oberörd.