Disappearing Earth

Disappearing earth
Bok av Julia Phillips
One of The New York Times 10 Best Books of the Year National Book Award Finalist Finalist for the National Book Critics Circle John Leonard Prize Finalist for the Center for Fiction First Novel Prize Finalist for the New York Public Library's Young Lions Fiction Award National Best Seller "Splendidly imagined . . . Thrilling" --Simon Winchester "A genuine masterpiece" --Gary Shteyngart Spellbinding, moving--evoking a fascinating region on the other side of the world--this suspenseful and haunting story announces the debut of a profoundly gifted writer. One August afternoon, on the shoreline of the Kamchatka peninsula at the northeastern edge of Russia, two girls--sisters, eight and eleven--go missing. In the ensuing weeks, then months, the police investigation turns up nothing. Echoes of the disappearance reverberate across a tightly woven community, with the fear and loss felt most deeply among its women. Taking us through a year in Kamchatka, Disappearing Earth enters with astonishing emotional acuity the worlds of a cast of richly drawn characters, all connected by the crime: a witness, a neighbor, a detective, a mother. We are transported to vistas of rugged beauty--densely wooded forests, open expanses of tundra, soaring volcanoes, and the glassy seas that border Japan and Alaska--and into a region as complex as it is alluring, where social and ethnic tensions have long simmered, and where outsiders are often the first to be accused. In a story as propulsive as it is emotionally engaging, and through a young writer's virtuosic feat of empathy and imagination, this powerful novel brings us to a new understanding of the intricate bonds of family and community, in a Russia unlike any we have seen before.
Gripande och tragiska människoöden!
Omslaget på boken tilltalar mig, det ger en känsla av mystik och otillgänglighet. Och det visade sig stämma ganska bra.

På en stenstrand på Kamtjatkahalvön i nordöstra Ryssland leker de två systrarna Aljona och Sofia för sig själva. En främmande man erbjuder systrarna, elva och åtta år, skjuts hem. Sedan försvinner de spårlöst. Polisutredningen blir lång och leder ingenstans. Brottet går som ett eko genom det lilla sammansvetsade samhället och kvinnorna lever med en ny sorts rädsla och en känsla av förlust.

Försvinnande värld är nästan som en novellsamling. Varje kapitel, som sträcker sig över en månad, är som en egen liten berättelse. Vi får följa olika kvinnor i olika åldrar och med olika bakgrund. En del är vita ryssar och en del är från de olika ursprungsfolk som finns på halvön. Jag upplevde boken som lite rörig och svårläst, mycket p.g.a. alla ryska namn och smeknamn och jag återvända flera gånger till persongalleriet i början av boken.

Julia Phillips har bott på Kamtjatkahalvön vilket märks dels på de fina miljöbeskrivningarna och dels på alla de olika levnadsskildringarna. Hon har lyckats att väva in både kvinnors utsatthet och att Rysslands ursprungsbefolkning värderas lägre än vita ryssars. Dessa delar vägde upp en annars seg och lite händelselös bok.
Systrarna Aljona och Sofia Golosovskaja, elva och åtta år har vant sig vid att klara sig själva på sommarlovet medan mamman jobbar. En dag på hemväg från stranden där de lekt och berättat historier för varandra träffar de på en man som har gjort illa foten. De hjälper honom till hans bil och blir erbjudna skjuts hem istället för att ta bussen. Efter detta försvinner systrarna spårlöst och trots att polisen och andra organisationer gör vad de kan för att leta efter dem är spåren obefintliga.

Vi får följa flera familjers liv under ett år på Kamtjatkahalvön i nordöstra Ryssland. Lilia Solodikova försvann hemifrån utan förvarning 3 år tidigare, 18 år gammal. Det spekuleras i om hon gett sig av frivilligt eller blivit bortrövad. Många olika livsöden skildras och sakta vävs de olika händelserna samman.

Naturbeskrivningar och kulturella skillnader vävs in i berättelsen på ett självklart sätt. Utmaningar i familjer och förhållanden beskrivs på ett lågmält sätt, likväl som relationerna mellan ursprungsbefolkningen och de vita. Oron för de försvunna flickorna förenar människorna och medan tiden går minskar förhoppningarna att hitta dem.

Julia Phillips har åstadkommit något unikt, hennes berättarstil driver händelserna framåt i sakta mak och när jag bemästrat min otålighet kommer jag på mig själv med att bejaka den här annorlunda rytmen. De för mig nya miljöerna ger en extra krydda till händelserna.