Otages

Otages
Bok av Nina Bouraoui
I sin roman Gisslan målar Bouraoui ett porträtt av Sylvie Meyer, en femtiotreårig kvinna som precis blivit lämnad efter ett tjugofem år långt äktenskap med en man, som även är far till hennes två söner. Hon har haft samma jobb som mellanchef på en gummifabrik i många år där hon trivs helt okej - åtminstone så länge arbetarna håller ihop, det är hennes egen grundlag. Så en dag blir hon tilldelad ett uppdrag som innebär att hon måste dividera de anställda i grupper bestående av de som ska vara kvar, och de som ska sägas upp. Ett uppdrag som står i stor kontrast till allt hon är och allt hon står för - och någonting inom henne går sönder.

Separerad och med utflugna barn är hon inte längre rädd för att byta ett ”fängelse” mot ett annat. Hon väljer ut den vassaste kökskniven hon äger, lägger den i handväskan och åker till sin chef. Han har utnyttjat hennes heder och förtroende för sin egen vinning och konflikträdslas skull så länge att hon känner sig som en fånge i ett gisslandrama. Nu är det hennes tur att ge igen.

Den här kortromanen bygger från början på en teateruppsättning som Bouraoui skrev 2014, men har nu alltså fått se dagens ljus i ett nytt format. Trots att temat är becksvart finns det ändå ljus som lyckas ta sig in – det är en fruktansvärd berättelse kantad av vrede å ena sidan, men en full av fred, frihet och hopp å den andra. Samtidigt som boken inte innehåller ett enda ord för mycket, innehåller den heller inga förenklingar. Dessutom bjuder den in till tolkning, och läsaren får, till viss del, skapa sin egen mening då många av bokens poänger finns mellan raderna. Den både uppmanar och uppmuntrar till reflektion över den egna situationen, vad som är viktigt och vad som är rätt och fel. Jag har visserligen varken sett teaterpjäsen eller läst något annat av hennes verk, men med stöd i Gisslan vågar jag påstå att Bouraoui är en fantastisk författare.