Die Beobachterin
The Watcher
Bok av Caroline Eriksson
Som författare föredrar jag att läsa böcker som känns trovärdiga och som har naturliga dialoger, vilket Caroline lyckas med. Bokens korta kapitel går snabbt att läsa. Dock är det kanske lite för mycket promises of chaos som inte levs upp till och det är därför snart enkelt uträknat hur saker egentligen ligger till. Men det är nog en bok som funkar för de som föredrar att ha svaret framför sig.
Caroline Erikssons bok Hon som vakar fick jag som recensionsexemplar.
Bokens centralfigur är författaren Elena. Hon har separerat från sin man och fått låna ett radhus tillfälligt. Särskilt bra mår hon inte, men hon hankar sig fram med lektörsuppdrag. Och sin syster, som envist tjatar om fredagsmiddagar. En dag råkar hon se in till grannarna mitt emot. Det utspelas ett drama mellan mannen och kvinnan i familjen Storm. Strax därpå tar tonårssonen Leo kontakt med Elena. Plötsligt får Elena mer insyn i familjen än vad hon kanske vill ha. Vad är det egentligen hon har blivit indragen i och vem i den här berättelsen är den… galnaste, mest skruvade? Ja, vem är egentligen vem..?
Det här är en relationsroman men också en psykologisk thriller. Jag tycker ärligt talat att den är rätt konstig – tills jag har cirka 100 sidor kvar. Då skruvar författaren till berättelsen så att den blir en helt annan än vad jag som läsare har föreställt mig. Det oväntade har alltid tilltalat mig när jag läser böcker. Det gör det även den här gången. Hade jag uppfattat det jag trodde var faktafel på sidorna 24 och 25 på korrekt sätt, kanske jag hade fått en ledtråd om hur det skulle bli…
Boken har ett alldeles perfekt omfång, anser jag, på 240 sidor. Jag önskar att fler svenska författare höll sig däromkring. Många skriver på mellan 400 och 600 sidor, varav hälften inte tillför nånting. Hon som vakar blir ruggigt naken och påträngande. Jag gillar också dess form – formatet är ovanligt långsmalt. Omslaget är snyggt och lockar till läsning med fotot på en kvinna som glipar på persiennerna. Och framför allt… boken bekräftar det jag har tyckt i många år: lita inte på grannarna – allt är inte som det ser ut att vara när det gäller dem.
Mitt omdöme blir högt.
Bokens centralfigur är författaren Elena. Hon har separerat från sin man och fått låna ett radhus tillfälligt. Särskilt bra mår hon inte, men hon hankar sig fram med lektörsuppdrag. Och sin syster, som envist tjatar om fredagsmiddagar. En dag råkar hon se in till grannarna mitt emot. Det utspelas ett drama mellan mannen och kvinnan i familjen Storm. Strax därpå tar tonårssonen Leo kontakt med Elena. Plötsligt får Elena mer insyn i familjen än vad hon kanske vill ha. Vad är det egentligen hon har blivit indragen i och vem i den här berättelsen är den… galnaste, mest skruvade? Ja, vem är egentligen vem..?
Det här är en relationsroman men också en psykologisk thriller. Jag tycker ärligt talat att den är rätt konstig – tills jag har cirka 100 sidor kvar. Då skruvar författaren till berättelsen så att den blir en helt annan än vad jag som läsare har föreställt mig. Det oväntade har alltid tilltalat mig när jag läser böcker. Det gör det även den här gången. Hade jag uppfattat det jag trodde var faktafel på sidorna 24 och 25 på korrekt sätt, kanske jag hade fått en ledtråd om hur det skulle bli…
Boken har ett alldeles perfekt omfång, anser jag, på 240 sidor. Jag önskar att fler svenska författare höll sig däromkring. Många skriver på mellan 400 och 600 sidor, varav hälften inte tillför nånting. Hon som vakar blir ruggigt naken och påträngande. Jag gillar också dess form – formatet är ovanligt långsmalt. Omslaget är snyggt och lockar till läsning med fotot på en kvinna som glipar på persiennerna. Och framför allt… boken bekräftar det jag har tyckt i många år: lita inte på grannarna – allt är inte som det ser ut att vara när det gäller dem.
Mitt omdöme blir högt.