Die Eleganz des Igels. Großdruck
L'élégance du hérisson
Bok av Muriel Barbery
Der Weltbestseller jetzt in dtv großdruck
Renée ist 54 Jahre alt und lebt seit 27 Jahren als Concierge in der Rue de Grenelle in Paris. Sie ist klein, hässlich, hat Hühneraugen an den Füßen und ist seit längerem Witwe. Paloma ist 12, hat reiche Eltern und wohnt in demselben Stadtpalais. Hinreißend komisch und zuweilen bitterböse erzählen die beiden sehr sympathischen Figuren von ihrem Leben, ihren Nachbarn, von Musik und Mangas, Kunst und Philosophie. Die höchst unterhaltsame und anrührende Geschichte zweier Außenseiter, ein wunderbarer Roman über die Suche nach der Schönheit in der Welt.
Vissa böcker läser man, andra upplever man. Denna bok kvalar definitiv in under epitetet upplevelse. En både poetisk och humoristisk betraktelse över livet och vad som gör det värt att leva. Väldigt fin bok!
Renée är en femtioplusårig portvakt i en fin parisisk byggnad. Hon håller sig i skuggorna, och sin yrkesroll till trots är hon väldigt intresserad av allt som har med filosofi och kultur att göra.
I samma byggnad bor tolvåriga Paloma. Hon känner inte att hon passar in någonstans, varken i sin familj eller bland jämnåriga. Paloma mår väldigt dåligt och har bestämt sig för att inte leva längre än till sin trettonårsdag.
De två livsödena korsas i och med att herr Ozu flyttar in i byggnaden och vänder uppochner på alla invanda mönster.
.
Igelkottens elegans är en välläst och mycket uppskattad roman, vilket jag verkligen kan förstå och ställa mig bakom. Jag gillar verklighet upplägget för boken, som utgår från en lägenhetsbyggnad och zoomar in på människorna som bor där. De betraktas av två outsiders, som lever i samma miljö men inte riktigt känner att de hör hemma där. Språket är väldigt fint, personbeskrivningarna likaså. Jag har dock svårt att köpa det som ska tolkas som utdrag ur den tolvåriga flickans dagbok. De är skrivna på ett väldigt högtravande och pretentiöst sätt som jag har svårt att se att ett barn skulle använda. Dessutom var startsträckan relativt lång.
Med det sagt vill jag ändå rekommendera Igelkottens elegans. Den är väldigt vacker och varm, och jag uppskattade särskilt de många kulturreferenserna. Själva berättelsens andemening lyckas beröra mig, och slutet ingav en tomhetskänsla. Jag kommer att sakna Renée och Paloma.
I samma byggnad bor tolvåriga Paloma. Hon känner inte att hon passar in någonstans, varken i sin familj eller bland jämnåriga. Paloma mår väldigt dåligt och har bestämt sig för att inte leva längre än till sin trettonårsdag.
De två livsödena korsas i och med att herr Ozu flyttar in i byggnaden och vänder uppochner på alla invanda mönster.
.
Igelkottens elegans är en välläst och mycket uppskattad roman, vilket jag verkligen kan förstå och ställa mig bakom. Jag gillar verklighet upplägget för boken, som utgår från en lägenhetsbyggnad och zoomar in på människorna som bor där. De betraktas av två outsiders, som lever i samma miljö men inte riktigt känner att de hör hemma där. Språket är väldigt fint, personbeskrivningarna likaså. Jag har dock svårt att köpa det som ska tolkas som utdrag ur den tolvåriga flickans dagbok. De är skrivna på ett väldigt högtravande och pretentiöst sätt som jag har svårt att se att ett barn skulle använda. Dessutom var startsträckan relativt lång.
Med det sagt vill jag ändå rekommendera Igelkottens elegans. Den är väldigt vacker och varm, och jag uppskattade särskilt de många kulturreferenserna. Själva berättelsens andemening lyckas beröra mig, och slutet ingav en tomhetskänsla. Jag kommer att sakna Renée och Paloma.