Die achte Todsünde

Den attonde dödssynden
Bok av Rebecka Edgren Aldén
Vor zehn Jahren hatte Nora einen furchtbaren Unfall, wie durch ein Wunder hat sie überlebt. Sie erinnert sich kaum daran. Danach beschloss sie, das Leben zu leben, von dem sie immer geträumt hat: Sie schreibt erfolgreiche Bücher, hat einen wunderbaren Ehemann, zwei süße Kinder, wohnt in einer herrschaftlichen alten Villa in einem Vorort Stockholms. Doch als im Haus gegenüber eine neue Nachbarin einzieht, geraten die Dinge aus den Fugen. Die Vergangenheit holt Nora ein, ihre Idylle bröckelt. Auf einmal beginnt sie sich an Details des Unfalls zu erinnern - aber warum jetzt? Kann sie sich selbst noch trauen? Und was, wenn es damals gar kein Unfall war?
Rebecka Edgren Aldéns bok Den åttonde dödssynden blev en ny författarbekantskap för mig. Författaren hade innan den här psykologiska thrillern gett ut en debattbok och varit representerad i några antologier. År 2017 utkom en uppföljare till Den åttonde dödssynden, Och blomstren dö. Böckerna hänger inte ihop som en serie utan är separata böcker – bara psykologiska thrillrar skrivna av samma författare.

Nora är framgångsrik författare och föredragshållare. Men hennes liv höll på att ta slut när hon föll från sjunde våningen. Hon fick lära sig det mesta från början igen – och lyckades inte bara resa sig och gå – hon drog nytta av erfarenheten också. Nora skriver en sorts självhjälpsböcker som ska inspirera andra människor så att de tar tag i sina liv. Nora och Frank bor med sina två barn i ett villaområde. När Nora börjar skriva på ett bokmanus om dödssynderna får hon en ny granne i huset mitt emot. Och grannar är ju som bekant inte alltid att leka med. Det är nåt skumt med Klara. Dessutom tycks det ha med Frank att göra. Eller är Nora bara på väg in i en förvirrad psykotisk värld..?

Det är alltid intressant och roligt att göra nya författarbekantskaper. Skriver dessa bra böcker också är det förstås ännu roligare. Rebecka Edgren Aldén lyckas redan från start fånga min uppmärksamhet genom att oerhört skickligt bygga upp en riktigt kuslig stämning. Denna stämning trappas upp vad gäller kusligheter och når förstås sitt crescendo i slutet – som jag givetvis inte avslöjar här. Men genom att medge att hon har min uppmärksamhet genom hela boken avslöjar jag att jag tycker den är bra. Bitvis får jag associationer till The Stepford wives och Desperate Housewives, dessutom. Några små lösa trådar i berättelsen noterar jag, dock inte så lösa att de förtar spänningen eller drar ner mitt slutomdöme.

Mitt omdöme blir det högsta.