PanAroma : Jitterbug Perfume
Bok av Tom Robbins
«Ein altes ukrainisches Sprichwort warnt: Eine Geschichte, die mit einer Roten Bete anfängt, endet mit dem Teufel.»
In Pan Aroma lauern noch ganz andere Gefahren auf den Leser: Wohlgerüche schlagen um in infernalischen Gestank, Dematerialisation birgt das Risiko einer Reise ohne Wiederkehr, und die Flüchtigkeit des Parfüms als Quelle ewigen Lebens wird zum Ausgangspunkt einer abenteuerlichen Jagd nach einem göttlichen Parfümfläschchen.
En kollega till mig tyckte vid ett tillfälle att jag läste så mörka böcker. Han rekommenderade mig att läsa Tom Robbins bok Jitterbug Perfume, för den skulle minsann vara rolig. Boken stod på min inköpslista ganska länge, men så hittade jag den på The English Bookshop, köpte den och tog med den hem. Boken gavs ut redan 1984. Nyutgåvan, som jag köpte, kom ut 2003.
Boken utspelar sig under olika tidsperioder och i flera olika parallella berättelser. Detta parallellskrivande är alltså långt ifrån en modern företeelse, det gjordes uppenbarligen redan på 1980-talet. Alobar är kung för mycket länge sen när världen fortfarande inte var kristnad. Enligt seden ska kungen dödas när han visar sina första tecken på åldrande. Men Alobar vill inte dö utan flyr och ger sig ut på jakt efter odödlighet – eller den/dem som kan ge honom detta. I den här jakten är han ivrigt påhejad av Pan. I den nutida berättelsen försöker amatörparfymören Priscilla återskapa doften i en gammal parfymflaska. Hennes styvmor, som är professionell parfymör, håller också på med detta. I Paris oroar sig ett känt parfymeri för doften i fråga. Och så vidare och så vidare, med ett antal bihistorier därtill, bland annat om de inblandades sexuella eskapader.
Den här boken blev kultklassiker redan året efter den kom ut. Visst är den rolig, men i mitt tycke är den mest underlig och lustig. 1980-talets frigjorda sexualitet är tydlig. Kan det finns en djupare botten i det hela – där ordet ”lättare” är nyckeln? Ärligt talat vet jag inte. Jag skrattar ibland åt en del tokerier, men, som sagt, för mig är detta inte riktigt rätt genre.
Mitt omdöme blir medel.
Boken utspelar sig under olika tidsperioder och i flera olika parallella berättelser. Detta parallellskrivande är alltså långt ifrån en modern företeelse, det gjordes uppenbarligen redan på 1980-talet. Alobar är kung för mycket länge sen när världen fortfarande inte var kristnad. Enligt seden ska kungen dödas när han visar sina första tecken på åldrande. Men Alobar vill inte dö utan flyr och ger sig ut på jakt efter odödlighet – eller den/dem som kan ge honom detta. I den här jakten är han ivrigt påhejad av Pan. I den nutida berättelsen försöker amatörparfymören Priscilla återskapa doften i en gammal parfymflaska. Hennes styvmor, som är professionell parfymör, håller också på med detta. I Paris oroar sig ett känt parfymeri för doften i fråga. Och så vidare och så vidare, med ett antal bihistorier därtill, bland annat om de inblandades sexuella eskapader.
Den här boken blev kultklassiker redan året efter den kom ut. Visst är den rolig, men i mitt tycke är den mest underlig och lustig. 1980-talets frigjorda sexualitet är tydlig. Kan det finns en djupare botten i det hela – där ordet ”lättare” är nyckeln? Ärligt talat vet jag inte. Jag skrattar ibland åt en del tokerier, men, som sagt, för mig är detta inte riktigt rätt genre.
Mitt omdöme blir medel.