Les Miserables - Tome I - Fantine : Livre Troisieme - En L'Annee 1817 et Livre Quatrieme - Confier, C'Est Quelquefois Livrer
Les Misérables
Bok av Victor Hugo
Classique de l'année 2009 dans le domaine Etudes des langues romanes - Français - Littérature, , langue: Français, résumé: LIVRE TROISIÈME: L'ANNÉE 1817 ***I. L'ANNÉE 1817*** 1817 est l'année que Louis XVIII, avec un certain aplomb royal qui ne manquait pas de fierté, qualifiait la vingt-deuxième de son règne. C'est l'année où M. Bruguière de Sorsum était célèbre. Toutes les boutiques des perruquiers, espérant la poudre et le retour de l'oiseau royal, étaient badigeonnées d'azur et fleurdelysées. C'était le temps candide où le comte Lynch siégeait tous les dimanches comme marguillier au banc d'oeuvre de Saint-Germain-des-Prés en ]habit de pair de France, avec son cordon rouge et son long nez, et cette majesté de profil particulière à un homme qui a fait une action d'éclat. L'action d'éclat commise par M. Lynch était ceci: avoir, étant maire de Bordeaux, le 12 mars 1814, donné la ville un peu trop tôt à M. le duc d'Angoulême. De là sa pairie. En 1817, la mode engloutissait les petits garçons de quatre à six ans sous de vastes casquettes en cuir maroquiné à oreillons assez ressemblantes à des mitres d'esquimaux. L'armée française était vêtue de blanc, à l'autrichienne; les régiments s'appelaient légions; au lieu de chiffres ils portaient les noms des départements. Napoléon était à Sainte-Hélène, et, comme l'Angleterre lui refusait du drap vert, il faisait retourner ses vieux habits. En 1817, Pellegrini chantait, mademoiselle Bigottini dansait; Potier régnait; Odry n'existait pas encore. Madame Saqui succédait à Forioso. Il y avait encore des Prussiens en France.[...]***LIVRE QUATRIÈME: CONFIER, C'EST QUELQUEFOIS LIVRER***I. UNE MÈRE QUI EN RENCONTRE UNE AUTRE*** Il y avait, dans le premier quart de ce siècle, à Montfermeil près de Paris, une façon de gargote qui n'existe plus aujourd'hui. Cette gargote était tenue par des gens appelés Thénardier, mari et femme. Elle était située dans la ruelle du Boulanger. On voyait au-dessus de la porte une planche clouée à plat sur le mur. Sur cette planche était peint quelque chose qui ressemblait à un homme portant sur son dos un autre homme, lequel avait de grosses épaulettes de général dorées avec de larges étoiles argentées; des taches rouges figuraient du sang; le reste du tableau était de la fumée et représentait probablement une bataille. Au bas on lisait cette inscription: Au sergent de Waterloo.[...]
Vi får möta Jean Valjean, en fattig skogsarbetare som blir tagen vid ett inbrott i ett bageri där han har tagit ett styckebröd. Familjen hemma svälter, så Jean är desperat efter att hitta något att äta. Det hela slutar med att han blir galjärslav i 5 år, men ett flertal rymningar förlänger hans straff, så Jean sitter sammanlagt 19 år som galärslav.
Efter frigivningen försöker han att hitta ett arbete för att försörja sig, försöker att leva ett laglydigt liv, men samhället är inte förlåtande. En gång i galären, så har man alltid en stämpel på sig.
En förtvivlad ensamstående mamma lämnar sin dotter hos ett värdshuspar, för att själv kunna ta arbete och så småningom hämta sin dotter till sig. Men åren går och den lilla flickan blir illa behandlad av paret.
Det kommer en man till en liten stad, som med sin uppfinning gör byn ekonomiskt blomstrande igen. Mannen blir rik, men behåller det inte själv utan lämnar det mesta till välgörenhet. Till slut blir han utnämnd till borgmästare i staden.
En nitisk poliskommissarie, en utfattig, men rättskaffens ung man, en trädgårdsmästare i ett nunnekloster. Persongalleriet i Hugos roman är rikt och alla dessa människors vägar kommer att korsas. Kanske rättvisa, godhet och sanning till sist kan segra?
Motpolerna är tydliga här; godhet vs ondska, fattigdom vs rikedom, sanning vs lögn. En lömsk figur har ett visst utseende, en ondskefull figur likaså, medan goda människor strålar av ljus och sanning. Typ. Så skrev man ju också tidigare. Dickens böcker är ungefär likadana. Slutet är någorlunda förutsägbart. Spänningen är stor, för även om huvudpersonen lever i trygghet och ro den ena stunden, kan nästa stund var full av vånda och svek. Tvära kast med andra ord, vilket leder till att man inte kan vara helt säker på handlingen förrän i slutet.
Tvära kast, men ingen action - detta är en pamflett i samhällsdebatten. Så länge samhällets lagar och seder tvingar människor till svåra livsöden, menade Victor Hugo att en sådan här bok behövdes. Även om människor kanske inte tvingas till sådana livsöden som de människor gör i denna bok - kanske inte av samma orsaker i alla fall - så finns det fortfarande lidande, orättvisor och ondska kvar att bekämpa även i vår tid.
Efter frigivningen försöker han att hitta ett arbete för att försörja sig, försöker att leva ett laglydigt liv, men samhället är inte förlåtande. En gång i galären, så har man alltid en stämpel på sig.
En förtvivlad ensamstående mamma lämnar sin dotter hos ett värdshuspar, för att själv kunna ta arbete och så småningom hämta sin dotter till sig. Men åren går och den lilla flickan blir illa behandlad av paret.
Det kommer en man till en liten stad, som med sin uppfinning gör byn ekonomiskt blomstrande igen. Mannen blir rik, men behåller det inte själv utan lämnar det mesta till välgörenhet. Till slut blir han utnämnd till borgmästare i staden.
En nitisk poliskommissarie, en utfattig, men rättskaffens ung man, en trädgårdsmästare i ett nunnekloster. Persongalleriet i Hugos roman är rikt och alla dessa människors vägar kommer att korsas. Kanske rättvisa, godhet och sanning till sist kan segra?
Motpolerna är tydliga här; godhet vs ondska, fattigdom vs rikedom, sanning vs lögn. En lömsk figur har ett visst utseende, en ondskefull figur likaså, medan goda människor strålar av ljus och sanning. Typ. Så skrev man ju också tidigare. Dickens böcker är ungefär likadana. Slutet är någorlunda förutsägbart. Spänningen är stor, för även om huvudpersonen lever i trygghet och ro den ena stunden, kan nästa stund var full av vånda och svek. Tvära kast med andra ord, vilket leder till att man inte kan vara helt säker på handlingen förrän i slutet.
Tvära kast, men ingen action - detta är en pamflett i samhällsdebatten. Så länge samhällets lagar och seder tvingar människor till svåra livsöden, menade Victor Hugo att en sådan här bok behövdes. Även om människor kanske inte tvingas till sådana livsöden som de människor gör i denna bok - kanske inte av samma orsaker i alla fall - så finns det fortfarande lidande, orättvisor och ondska kvar att bekämpa även i vår tid.