Der Professor
Bok av Charlotte Brontë
Nach dem Tod seiner Eltern geht der etwas naive junge ProfessorWilliam Crimsworth nach Brüssel, um dort sein Glück zu machen.Er tritt eine Stelle als Lehrer an der von Mademoiselle Reuter geführten Mädchenschule an. Obwohl die Dame älter ist als er, verliebt er sich in sie und schmiedet bereits Pläne für eine gemeinsame Zukunft - bis er ein Gespräch belauscht, das ihre Verlobung mit einem anderen Mann offenbart. Ernüchtert wendet William sich von ihr ab. Doch als er einige Zeit später für die junge Lehrerin Frances Henri entflammt, schürt dies den Unmut von Mademoiselle Reuter, die gekränkt versucht, einen Keil zwischen die Liebenden zu treiben ...Der erste Roman Charlotte Brontës in bibliophiler Ausstattungzum 200. Geburtstag der Weltautorin am 21. April 2016. Aus dem Englischen von Gottfried Röckelein.
Långsam, välutvecklad, längtansfull.
För den som gillar Jane Eyre rekommenderas även denna lågmälda men intressanta bok. Skriven innan hennes andra utgivna verk (Jane Eyre, Shirley, Villette) men inte utgiven förens efter hennes död. I denna berättelse får läsaren bekanta sig med William Crimsworth och dennes sökande efter självständighet och kärlek. I likhet med många andra äldre verk upplever jag att det tar tid att komma in i Professorn och dess intrig. När man dock har kommit så pass långt att intresset oundvikligen växer fram är det svårt att lägga ner boken. Det är inte främst huvudkaraktären mr Crimsworth som drar till sig läsarens intresse, och kanske det är därför berättelsen är lite seg i början då det tar ett tag innan man fått stifta bekantskap med andra karaktärer, utan flera av de människor som William möter på sin resa bidrar enormt till berättelsen.
Thomas Sjösvärd skriver i förordet att boken inte innehåller några större överraskningar och att det är först när man ser den på nära håll som bilden djupnar och skuggor framträder. Jag kan inte annat än hålla med. Brontë berättar och utvecklar med en precision som tidvis kan kännas tradig, speciellt i början, men belöningen är välskrivna karaktärer med många olika sidor och känslotillstånd. Karaktärernas rättframhet och framfusighet blandad med dåtidens falskhet gör att jag saknar liknande personporträtt i nutidens litteratur. Men som Sjösvärd påpekar i förordet så var 1800-talets romaner experimentella och utforskande i berättandets grunder. Det är definitivt en del av det som ger denna sällsamma berättelse dess tilldragelse än idag.
För den som gillar Jane Eyre rekommenderas även denna lågmälda men intressanta bok. Skriven innan hennes andra utgivna verk (Jane Eyre, Shirley, Villette) men inte utgiven förens efter hennes död. I denna berättelse får läsaren bekanta sig med William Crimsworth och dennes sökande efter självständighet och kärlek. I likhet med många andra äldre verk upplever jag att det tar tid att komma in i Professorn och dess intrig. När man dock har kommit så pass långt att intresset oundvikligen växer fram är det svårt att lägga ner boken. Det är inte främst huvudkaraktären mr Crimsworth som drar till sig läsarens intresse, och kanske det är därför berättelsen är lite seg i början då det tar ett tag innan man fått stifta bekantskap med andra karaktärer, utan flera av de människor som William möter på sin resa bidrar enormt till berättelsen.
Thomas Sjösvärd skriver i förordet att boken inte innehåller några större överraskningar och att det är först när man ser den på nära håll som bilden djupnar och skuggor framträder. Jag kan inte annat än hålla med. Brontë berättar och utvecklar med en precision som tidvis kan kännas tradig, speciellt i början, men belöningen är välskrivna karaktärer med många olika sidor och känslotillstånd. Karaktärernas rättframhet och framfusighet blandad med dåtidens falskhet gör att jag saknar liknande personporträtt i nutidens litteratur. Men som Sjösvärd påpekar i förordet så var 1800-talets romaner experimentella och utforskande i berättandets grunder. Det är definitivt en del av det som ger denna sällsamma berättelse dess tilldragelse än idag.