Momo

Momo oder Die seltsame Geschichte von den Zeit-Dieben und von dem Kind, das den Menschen die gestohlene Zeit zurückbrachte
Bok av Michael Ende
Momo är barnhemsbarnet som rymde och bosatte sig i en övergiven amfiteater. Hon har den fantastiska förmågan att verkligen lyssna på folk, vilket gör att de själva börjar tänka och förändra sina liv. Men där finns också de hemliga männen som är klädda i grått och som stjäl tid. Vilka är de?
Precis som Den öandliga historien är detta en väldigt välskriven bok som är rätt tidlös.

Momo är en liten flicka som rymt från ett barnhem till en amfiteaters ruin i en okänd stad. Momo lyssnar på människor och får dem att må bättre. Tyvärr finns det ett gäng grå gubbar som stjäl människornas tid. Alltså kampen om tiden....
Jag minns att jag kände mig ganska vuxen när jag läste den här boken. Det är en ungdomsroman, men tar upp viktiga ämnen: tid och vår förmåga att finnas för och lyssna på varandra. På sätt och vis är den än mer aktuellt i dag.
Jag tycker om boken ganska mycket! Jag tycker boken är spännande och jag gillar verkligen Momo och hennes vänner. Jag gillar även att boken har tre delar som delar upp berättelsen. Jag tycker att språket är bra men inte superbra. Det är medelmåttigt. Jag tycker verkligen om fantasin i boken. Det är verkligen en bok att tänka kring. Alla vuxna som stressar och jäktar medans barnen blir utanför. Det känns väldigt aktuellt. Det är något som gör att boken inte är jättebra. Men jag kan inte sätta fingret på vad.
Jag kan tänka mig att boken passar bra som högläsning. Den passar både vuxna och barn med ämnet den berör.
Det är en tänkvärd bok som är jag tycker om, men det är inte en bok jag älskar.
Det blir en stabil trea i betyg.