3096 dager

3,096 days
Bok av Natascha Kampusch
Detta är en självbiografi där den kidnappade Natascha Kampusch berättar för två journalister hur hon blev kidnappad på väg till skolan och om de sju åren som hon var fängslad i förövarens hus. Hon tar upp hur hon blev behandlad, om sina egna tankar och känslor av att veta att hennes familj inte visste var hon fanns.
Detta är en väldigt bra bok!
Att få följa Natascha från det att hon blir kidnappad fram till att hon lyckas ta sig ut
Jag tyckte verkligen om den här boken. Jag uppskattade sättet den är skriven på. Den beskriver Nataschas "vardag" som kidnappad, eller kanske snarare hur den här omställningen som knappast kan räknas som vardag, faktiskt blir till det. Det är många tankar och funderingar där jag känner att jag inte kan sätta mig in i hur hon resonerar, men vem har egentligen rätt att döma någon som varit i en situation där ett väldigt fåtal människor har befunnit sig? Jag ser fram emot att läsa uppföljaren.
Detta är en självbiografisk bok om den östtyska, tioåriga flickan Natascha Kampusch. Hon berättar väldigt känslosamt hur hon en dag 1998, på väg till skolan blir kidnappad. Oturligt nog är detta även den första gången hon ska gå dit ensam. Hittills hade hennes mamma alltid kört henne. Det allra värsta är att Natascha och hennes mamma hade bråkat direkt innan hon gick iväg, och därför sa hon inte ens hej då till henne. Hon ser att det står en vit skåpbil parkerad en bit från skolan och att en man står bredvid den. Hon känner sig något orolig eftersom de har tagit upp övergrepp i skolan. Läraren har sagt att man absolut inte ska följa med någon man inte känner, och att de ofta brukar locka med godis eller att de visa upp en liten hundvalp.

Natascha tittar lite extra på mannen men tycker inte att han ser särskilt farlig ut, och därför bestämmer hon sig för att passera honom. Men när hon precis har gått förbi honom, känner hon att mannen greppar tag i hennes midja och därefter är hon inslängd i skåpbilen. I kidnapparens hus får hon bo i en liten vrå på omkring 11,5 kubikmeter. Där får Natascha traska omkring om dagarna precis som ett fängslat djur i en bur. I början får hon godis, presenter och även mat av sin kidnappare, Wolfgang Priklopis. Men ganska snart påbörjar han en misshandel av henne. Senare får hon tillbringa mer och mer tid i Priklopils hus. Han tar även med henne på olika utflykter i sin bil. Efter sju år i fångenskap kommer den dagen när...

En mycket intressant självbiografi om Natascha Kampusch som nog många i flera länder känner till.
Hennes kidnappning var mycket uppmärksammad i svensk media, särskilt efter den intervju hon gjorde i tv direkt efter den lyckade flykten. Hon tar upp det kända begreppet Stockholmssyndromet och hur du som kidnappad på något sätt tvingas bli vän med förövaren för att överleva.
Den här självbiografin är ett måste för den som antingen generellt gillar biografier eller för den som är nyfiken på vad som hände den lilla flickan som blev bortrövad och satt inspärrad i åtta år. Boken skildrar inte bara hennes tid som inspärrad utan du som läsare får också en inblick i hur Nataschas liv såg ut strax före hon blev bortrövad och vad som fick henne att fly.

Berättelsen är skriven på ett sätt som gör att du hela tiden vill veta hur det går och läsa vidare. Trots att de flesta som läst boken är tillräckligt insatta i händelseförloppet för att ha ett hum om hur det går och koll på hur berättelsen slutar. Det är ett intressant perspektiv och du som läsare får förmodligen en helt annan förståelse för både offret och förövaren under läsningen.

I de olika kapitlen i boken får du som läsare följa Natascha genom olika skeden av hennes liv och främst hennes tid i fångenskap, eftersom det också representerar en så stor och viktig del av hennes liv. Boken är viktig inte bara för att få en förståelse för en annan människas historia utan också en påminnelse om hur fort allt kan förändras och hur du kan gå tillväga om du hamnar i en situation du inte har kontroll över.

Boken har översatts till ett flertal olika språk och numera finns det även en film som baseras på boken och det som boken kretsar kring. Men, som så ofta så är det lättare att ta till sig berättelsen genom att läsa den. Då får du mer utrymme till att själv reflektera över bokens huvudperson. Självbiografiska berättelser tenderas att få mindre utrymme om de inte är skrivna av kända personer, men den här boken är ett undantag.