Engletreet

The Angel Tree
Bok av Lucinda Riley
Lucinda Riley har (hade) en magisk förmåga att skriva oerhört långa böcker men att få dem att kännas mycket kortare. Allt liksom flyter på rakt igenom och det känns inte betungande att det är så många sidor, för det finns inget som känns onödigt eller på fel plats.

Här följer vi Greta, Cheska och Ava. Tre generationer kvinnor som alla har sitt bagage och olika erfarenheter av att vara kvinna i samma familj. När Cheska är i tonåren råkar hennes mamma Greta ut för en olycka. Nästkommande trettio år går Greta sällan ut från sin lägenhet om inte hennes vänd David är där och tar hand om henne och hon minns ingenting om sitt liv innan olyckan. David tar med henne till släktgodset Marchmont Hall i en förhoppning om att det ska hjälpa henne minnas när hon kommer till en välkänd plats och under en promenad stöter hon på en grav där hennes son vilar och minnesbilderna börjar återvända.

Här blandas nutid med dåtid på ett snyggt sätt. Vi får följa vad som händer från Gretas ungdom, hur hon hamnar på Marchmont Hall för första gången och hur hon tar sig därifrån, hur hon uppfostrar Cheska som blir barnstjärna och med hjälp av David pusslar hon ihop vad som har hänt efter olyckan och som hon missat genom att hålla sig undan.

Det är verkligen en bok som bara flyger fram och jag känner mig totalt indragen i allas livsöden. Någonting som jag verkligen tycker om med Lucinda Riley är att hon inte räds att ta upp svärta och mörker, svåra erfarenheter eller olika sjukdomar och vad som kan hända om man antingen ignorerar dem eller inte försöker ta hand om dem. Jag tycker också om att det inte finns någon person i den här boken som är perfekt utan alla får ha sina brister.

Språket flyter också på fint och Anna Thuressons översättning är verkligen jättebra.
Efter trettio år komme Grete tillbaka till Marchmont Hill, ett ståtligt hus som ligger mellan de snötäckta bergen i Wales. Hon lider av minnesförlust efter en tragisk olycka och minns inget från sitt förflutna. När hon vandrar i det vintriga landskapet i skogen hittar hon en grav - på stenen står det att där ligger en liten pojke begravd som visar sig vara hennes son….

Jag säger bara WOW! Det här är den första boken jag läser av Lucinda och nu ställer jag mig frågan varför jag inte läst hennes tidigare böcker… Jag blir verkligen tagen med storm, från första till sista sidan är jag helt trollbunden. Boken är lite tjockare än genomsnittet och jag drar mig ibland för att läsa/lyssna på en tjockare bok, men inte en enda gång tappar jag intresset eller koncentration utan jag släpper inte taget en enda gång. Det här är en riktig bladvändare och en pärla till roman. Boken bjuder på kärlek, drama, tragedier, intriger, drama, psykisk ohälsa, värme och så mycket mer. Fantastiska miljöbeskrivningar och karaktärer, en helt underbar bok och nu när sista sidan är utläst och jag slår igen boken så undrar vad kan toppa detta?
Jag har läst serien om de sju systrarna och tyckte om dom.Änglaträdet är en helt fristående roman av Riley.

Återigen är det parallellhistoria men ändå i nutid.Huvudpersonen Greta blir gravid med en amerikansk soldat. Hon föder dottern Cheska och sonen Johnny,tvillingar.

På sitt arbete på en teater träffar hon David som blir den som alltid kommer finnas vid hennes sida.Hon gifter sig med Davids farbror Owen.De bor på residentet Marchmont i Wales.

Gretas liv får många förvecklingar i både sorg och glädje.Parallellhistorian är hennes liv före och efter en tragisk olycka där hon efter en tid i koma aldrig återfår minnet.

När hon återigen efter 30 år återvänder till Marchmont återkommer minnena.

Det är en familjehistoria med sorg,glädje,kärlek och svek.Jag tycker att det här är Rileys bästa roman betydligt mörkare än Syster-serien,Midnattsrosen och Fjärilsrummet.
De 587 sidorna gick fort att läsa så en bladvändare!