Harry Hole, #11

Tørst

The Thirst
Bok av Jo Nesbø
I den här deckaren, som nominerades till Årets bok 2017, hittas en person död i sitt hem. Liket är tömt på blod och halsen är full av bitmärken. Den före detta polisen Harry Hole kallas in för att hjälpa till med utredningen, vilket han mer än gärna gör då det ökar hans chanser att fånga den man som kom undan.
En klassisk Harry Hole-thriller. Många trådar som håller läsaren i spänning hela tiden. Upplösningen är riktigt överraskande och i de sista meningarna förstår man att det hela egentligen inte är över ännu.
Jag har läst alla Nesbos böcker i denna serie. Man kan verkligen inte lägga dem ifrån sig. Spännande men också så många härliga skratt har de gett
Oslopolisen får ännu ett makabert mord att utreda här i den elfte boken om Harry Hole. En person hittas mördad och helt tömd på blod. Man tror till en början att det här bara är just ett mord, men det ska snart visa sig att det är en ovanligt sjuk person som ligger bakom det hela och denne väntar inte länge innan han också låter sina nästkommande offer dyka upp. Det är samma signatur på alla mord, offren har inte en droppe blod kvar i kroppen och tidningarna pratar om vampyrism. Oslo är skräckslaget och polisen står stilla och trampar vatten. Harry Hole kallas återigen in, han som alltid vet hur en seriemördare tänker.

I den här boken har Harry Hole en bättre tillvaro än någonsin innan. Han är helt nykter och har tagit över polisutbildningen. En av de som går utbildningen är Holes egen styvson Oleg. Harry Hole är lycklig, eller näst intill, men det ska snart komma att förändras. När han kallas in att hjälpa till med vampyrmorden prövas hans lojalitet och motståndskraft mot olika lockelser nästan direkt och det är inte bara en gång Harry är nära att falla dit. Men ska han lyckas hålla sig i skinnet, och kommer han tillsammans med polisen att få stopp på mördaren innan ännu fler offer skördas?

Vad jag tycker om boken
Här är det omöjligt att sluta läsa. Man vill bara ta ett kapitel till, och sedan ännu ett. Det som gör det hela lite värre är att man inte kan lista ut vad som ska ske på nästa sida. Här är inget vitt eller svart. Brotten är förvånansvärt hemska och i detalj beskrivna men det går inte att låta bli att förvånas över hur författaren får in dramaturgi och timing i berättelsen. Här tas temat vampyrism upp, något som människor skrämts av i flera hundra år.

Det här är helt enkelt en deckare som åter igen visar varför författaren förtjänar sin plats bland världens mest framgångsrika deckarförfattare. Det här är en bok du gärna läser med lampan tänd, samtidigt som du inte gärna lägger den ifrån dig i första taget. Här finns inga uppenbara lösningar eller ledtrådar som gör att du kan hoppa direkt till slutet. Dessutom lyckas författaren skapa en bok som inte tvunget måste läsas som en del i serien. Den går lika bra att läsa helt fristående utan att det tar tid att komma in i handlingen.