Henrik Falk : Roman

“Henrik” av Vigdis Hjorth (Natur och Kultur, år 2019) är en nytolkning av Henrik Ibsens pjäs om Hedda Gabler. I “Henrik” har Hedda blivit en man vid namn Henrik Falk och utspelar sig i ett nutida Norge. Här är perspektivet det omvända och rollerna ombytta. När vi får träffa Henrik för första gången är han nygift och precis hemkommen från smekmånaden. Hans fru Elsa är gravid och allt verkar till en början bra, men inuti Henrik stiger paniken. Han känner sig kvävd i äktenskapet med Elsa och vill slå sig fri.

Henrik får veta att hans ungdomskärlek, den framgångsrika konstnären Tale, har flyttat till hans barndomshem. Han börjar tänka alltmer på Tale och ser äntligen en chans till ett liv utan Elsa.

“Henrik” är läsning som kryper in under huden. Ett obehag växer inom mig i takt med läsandets gång och som läsare dras jag med i den stigande spänningen.Tempot i Henrik kan jämföras med klassiskt musikstycke; till en början lågmält och mjukt som senare tilltar i styrka och blir alltmer dramatiskt och intensivt med mörka och djupa bastoner. Ännu en gång har Hjorth visat på skicklig romankonst, för det som träder fram är briljant. Författaren har en knivskarp blick och skriver stämningsfullt med en otrolig känsla.

Som läsare finner jag det roande att få ta del av Henriks tankar och känner både avsky och medlidande för honom. Hjorth flirtar med diskbänksrealismen och gör stundtals även viss antydning till det satiriska, vilket gör att berättelsen får en komisk prägel i det avgrundsdjupa, vilket jag uppskattar. Med ett otroligt skarpt sinne för detaljer, färgstarka och fylliga karaktärsgestaltningar och ett språk som gnistrar mellan sidorna fångar Hjorth själva essensen av Ibsens Hedda Gabler med denna otroligt mångbottnade och lysande nytolkning