Den svovelgule himmelen

Bok av Kjell Westö
9788253040370
Välj utgåva
Den svavelgula himlenSvenska - Ljudbok
ISBN: 9789176517857
Den svavelgula himlenSvenska - Inbunden
ISBN: 9789100171636
Den svavelgula himlenSvenska - E-bok
ISBN: 9789515243256
Den svavelgula himlenSvenska - E-bok
ISBN: 9789100171643
Den svavelgula himlenSvenska - Pocket
ISBN: 9789175038100
Rikinkeltainen taivasFinska - Inbunden
ISBN: 9789511294917
Rikinkeltainen taivasFinska - Pocket
ISBN: 9789511323099
DEN SVAVELGULA HIMLENInbunden
ISBN: 9789515243249
Den svovelgule himmelenSvenska - Inbunden
ISBN: 9788253039572
Den svovelgule himmelenNorska (Bokmål) - Okänt
ISBN: 9788242174062
Rikinkeltainen taivasFinska - E-bok
ISBN: 9789511317128
Den svovelgule himmelenNorska - Pocket
ISBN: 9788253040370
Rikinkeltainen taivasFinska - Ljudbok
ISBN: 9789511319436
Nu har jag lyssnat klart på ”Den svavelgula himlen” av Kjell Westö. Var nyfiken på denna bok, har läst ”Hägring 38” förut vilken var väldigt smart skriven och så klart - mitt namn liknar ju Westös så då vill jag ju se vad han skriver.

Dock blev jag väldigt besviken på denna bok och gav den 1/5. Lyssnade ändå klart för jag ville gärna veta om den skulle avsluta bättre och ville gärna skriva om den. Han är ju en väldigt välkänd och erkänd författare.

Ni kan läsa allt jag skrev på goodreads, kan skippa summeringen kanske då ni kan läsa vad den handlar om. Huvudkaraktären är inte namngiven men han berättar i boken själv om sina starka band med barndomsvännen Alex och hans syster Stella som huvudkaraktären har en sexuell relation till.

Huvudkaraktären säger själv då han gör sin sexdebut att detta ska han dedikera hela sitt liv till. Det gör han också. Alla hans relationer och tankar verkar handla om enbart sex. Bikaraktärerna tex hans båda älskarinnor är intressanta men det är ju hans perspektiv som Westö lyfter fram och hans lösningar på relationsproblem och det han vill få ut av relationer är just: att ligga. Han är svartsjuk på deras andra relationer och verkar ta sitt eget kön på stort allvar. En scen där han och hans kompisgäng går på bordell beskrivs som en tragisk och patetisk händelse för DEM ingen reflektion om de kvinnor de utnyttjade. Alls. Denna bild av en man som tar sig själv och sitt kön på så stort allvar är inte bara ointressant, det är orealistiskt också. Ytligt. En kliché. Det är någon uppfattning typ ”män är såna!” som jag trodde var förlegad. Boken räddas lite av de mer intressanta bikaraktärerna. Särskilt då Stella utbrister att huvudkaraktären ju är en riktig slampa varpå han svarar: ”Det kan jag inte va! Jag är ju man!” Annars är det det enda tillfälle då jag tycker Westö skriver så, annars verkar han ta huvudkaraktären på lika stort allvar som han tar sig själv.

Westö är ju omtyckt av många. Men ingen favorit hos mig efter att ha lyssnat på denna bok!