Svartstilla
Bok av Susanne Skogstad
En bok som verkligen berörde mig på djupet var Svartstilla av den norska debutanten Susanne Skogstad. När jag börjat läsa boken hade jag svårt att lägga ifrån mig den. 141 sidor som på ett sätt rymmer ett helt liv.
Jaget i boken har efter ett långt liv tillsammans förlorat sin man. Det är hennes tankar om livet, inte minst Mannen som vi får ta del av. Vem är hon, vem kan hon vara, utan Honom? Livet är svartstilla (ett nynorskt ord för ett vatten – sjö eller fjord – som ligger spegelblankt) utan Honom. ”Det är ett förlamande men liksom lugnt tungsinne som kommer över henne”, vilket jag tolkar som en poetisk omskrivning av den kliniska diagnosen depression. Hon betraktar även de tre barnen som nu är vuxna. Hur de på olika sätt försöker stötta sin mor i sorgen, utan att ha förmågan att se henne, kvinnan, bakom modersrollen. Hon älskar dem, men tycker inte alltid om dem.
Jag förvånas över att Susanne Skogstad som skrivit boken endast är 26 (!) år.
Det känns så genuint, så äkta, så sant. Läs och bli berörd. På djupet.
Jaget i boken har efter ett långt liv tillsammans förlorat sin man. Det är hennes tankar om livet, inte minst Mannen som vi får ta del av. Vem är hon, vem kan hon vara, utan Honom? Livet är svartstilla (ett nynorskt ord för ett vatten – sjö eller fjord – som ligger spegelblankt) utan Honom. ”Det är ett förlamande men liksom lugnt tungsinne som kommer över henne”, vilket jag tolkar som en poetisk omskrivning av den kliniska diagnosen depression. Hon betraktar även de tre barnen som nu är vuxna. Hur de på olika sätt försöker stötta sin mor i sorgen, utan att ha förmågan att se henne, kvinnan, bakom modersrollen. Hon älskar dem, men tycker inte alltid om dem.
Jag förvånas över att Susanne Skogstad som skrivit boken endast är 26 (!) år.
Det känns så genuint, så äkta, så sant. Läs och bli berörd. På djupet.