Det kom för mig i en hast - Historien om barnamörderskan Ingeborg Andersson

En sann och väldigt sorglig historia.Maria har pusslat ihop historian om hennes mormors syster Ingeborg.

Ingeborg dränkte en dag sina tre barn,Tor,Efraim och Lucia i bykkaret.Vilken diagnos hon led av fick man aldrig svaret på men min tolkning efter att ha läst boken är en kombination av förlissningsdepression och bipolaritet Detta hände 1929 och då visste man inte så mycket om psykisk ohälsa.

I boken får vi följa Ingeborgs liv i fängelset och mentalsjukhuset.Hon känns som en väldigt skör person men också väldigt ensam.När hon får vara ifred i sin egen lilla bubbla är hon rätt tillfreds med livet men när krav ställs på henne brister det.

Maria målar upp sina släktingar på ett levande sätt,Ingeborgs skörhet,Arturs uppgivenhet känns väl.Även fängelsepersonal och sjukpersonal är bra beskrivna.Marias språk är målande ,man ser miljöerna framför sig likväl som man känner dofterna i de olika miljöbeskrivningarna.Samtidigt som berättelsen är väldigt sorglig så finns det ändå något vackert i den.Den blir också ett tidsdokument över hur psykisk ohälsa sågs på för cirka hundra år sedan.

Det kom för mig i en hast, historien om barnamörderskan Ingeborg Andersson av Maria Bouroncle är en roman baserad på en sann historia.

Författaren har gjort ett enormt arbete med att få fram all fakta om Ingeborg! I boken finns brev som hon skrivit hem från fängelset, vilket gör att vi läsare kommer än närmare Ingeborg.

Jag bor i Växjö och har innan dess bott i Vänersborg. Att boken utspelar sig i just dessa städer, gör att det känns väldigt nära. Alla som har varit på Restad i Vänersborg förstår nog vad jag menar... När jag lyssnar på boken tänker jag flera gånger på hur det hade varit och blivit för Ingeborg och hennes familj om hon hade levt idag.

Detta är en väldigt fin roman om Ingeborgs liv, samtidigt som den är en lektion i historia. Rekommenderas varmt!

En riktigt gripande bok. Trodde dock att den skulle handla lite mera om barnen. Skulle velat lära känna barnen lite mera, så saknade det djupet i boken. Att begå det brott hon gjorde är nog ett av det värsta man kan göra, och det sättet det utförs på kan jag inte ens föreställa mig. Det var intressant att få följa Ingeborg i fängelset. Skulle velat haft lite mera miljöbeskrivningar, fick inte riktigt en känsla för omgivningen. En väldigt intressant bok.

Boken är verklighetsbaserad & handlar om författarinnan Marias mormors syster Ingeborg som dränker sina tre små barn i en kopparkittel.
.
Vilken fantastisk bok! Så oerhört tragisk & fruktansvärd men skriven så otroligt fint & med stor värdighet. Jag blev helt tagen från första stund & hade verkligen svårt att sluta läsa. Och när jag inte läste låg mina tankar hos boken & Ingeborg ssmt hennes man Arthur i bakhuvudet mest hela tiden. Orhört gripande historia.
.
Boken inleds med texten av inbjudan till begravningen av de tre barnen Tor, Efraim & Lucia.
Vi får följa händelserna både innan & efter mordet. Hur Ingeborg träffade Arthur & hur lyckliga de var tillsammans.
Stor del av boken handlar om Ingeborg tid på kvinnoföngelset i Växjö & vi får ta del av samtal med läkare, sjuksköterskor & även Arthur som kommer på besök ibland.
Maria har via släktingar även fått tagit del av brev så vi får läsa helt autentiska brev från Ingeborg skrivna på "gammelsvenska".
Jag får känslan av att Ingeborg stundtals sörjer för sitt brott & stundtals är levnadsglad & "sprallig" i sitt sätt att leva efter brottet. Lite att hon inte alltid lever i verkligheten.
Tyvärr får Ingeborg agera försökskanin & prova många olika mediciner som i sin tur gör henne sämre både psykiskt & fysiskt.
.
Boken är väldigt bra skriven & Marias research är fantastisk. Följ hennes instagramsida så får du ta del av hennes resa med massor av bilder & texter om hur boken blev till.

En berättelse om Ingeborg som 1929 dränkte sina och maken Arthurs tre små barn.
Ingeborg led av en svår depression och kunde inte förklara varför detta ohyggliga hände.
Boken handlar om tiden före dådet men även om tiden i häktet och på mentalsjukhuset i Värnersborg.
Ingeborg är syster till författarens mormor. Maria hörde först talas om händelsen i vuxen ålder, det var något som förtigits i släkten.
Mycket bra skriven och en inblick i den svenska mentalvården på 1930-talet.