Till Mervas

Marta får ett brev och förflyttas tillbaka i tiden. Hon har länge levt helt isolerad och har haft fullt upp med att försöka härda ut och överleva efter det skamfulla och fruktansvärda som hänt. Allt i hennes liv har gått fel och brevet blir en påminnelse om allt som gått förlorat, allt hon missat, allt som skulle kunna ha varit. Brevet kommer från Mervas, en plats hon aldrig hört talas om, där Kostis, hennes ungdomskärlek, nu tydligen vistas och han vill att hon ska komma. Ska hon våga? Ska hon äntligen slippa gömma sig för sig själv och sitt förlorade liv?

Jag fick Elisabeth Rynells ”Hohaj” i julklapp av en kollega 1997 och tyckte väldigt mycket om den. Hohaj, precis som Mervas, är öde platser långt upp i norr och båda böckerna handlar om människor, relationer och är fulla med vackra beskrivningar av miljöer. Språket fascinerar ofta. Den här boken är minst lika bra,

”Aldrig hade hon varit så förfärande, försvinnande liten som det hon nu var. Hon kände, att här kunde hon utplånas, landskapet kunde i sin väldighet bara i en vindpust lösa ut henne, hon skulle få tigga de små, dovgröna tallarna om nåd. Samtidigt kände hon hur hon växte ut i väldigheten, hur hon sträcktes och tänjdes och fylldes av den, som kunde hon rymma den, som kunde hon rymma allt detta.”

Litet drygt 250 sidor kunde gärna fått vara minst det dubbla. Utläst på mindre än 3 timmar.