Revoltörerna : (ynglingar, 1936)

I augusti 1917 föddes Per Anders Fogelström, en söderkis vars föräldrar flydde från Ryssland samma år han föddes tillika revolutionsåret. Fogelström blev snart faderlös eftersom pappan drog till Amerika, nåt som med all säkerhet har präglat hans fantastiska författarskap. I vintras plöjde jag Stadserien. Nu plöjer jag Kamraterserien. I natt läste jag ut den andra boken om Kamraterna, Revoltörerna. Det passade ju alldeles förträffligt att läsa Fogelström 2017 med tanke på att det var Fogelströmåret!

I del två har Folke, Rickard och Leif blivit 20 år. Det märks att de vill bli av med gamla värderingar och göra nåt nytt. Ägna sig åt flickor, till exempel, och fundera över framtiden, samhället, yrkesval. För Rickard är vägen rak och utstakad. Folke är en sökare, en drömmare som jobbar i bokhandel, men som helst vill skriva. Och Leif… han har blivit en riktig loser.

Revoltörerna är inte ett dugg sämre än Upptäckarna. Hade jag haft möjlighet skulle jag ha sträckläst de tre böcker jag fick låna av en kollega. Men det är nog bra att läsa lite lugnare och reflektera över böckerna och dess innehåll. Författaren har ett underbart språk och böckerna är lättlästa. Precis som Stadböckerna är Kamraterna en sorts historieböcker utan pekpinnar. Per Anders Fogelströms Sverigehistoria är dessutom de vanliga människornas.

Mitt omdöme blir det högsta.