Till Mervas : roman

To Mervas
Bok av Elisabeth Rynell
Det kommer ett brev från en plats kallad Mervas. Den som får brevet är Marta, en kvinna som länge levt ensam och isolerad. De korta raderna är skrivna av Kosti, hennes ungdoms älskade, som hon inte haft kontakt med på tjugo år. Meddelandet är som ett rop tvärs genom åren, en stark vind som skakar om henne och väcker en outhärdlig sorg över allt som gått förlorat. Marta har gömt sig för sitt liv, men brevet från Kosti får henne att ge sig ut på en resa som går genom barndom, moderskap och kärlek, och som slutligen för henne till Mervas.    \tElisabeth Rynells förra roman, Hohaj, blev en stor framgång bland kritiker och läsare och blev rikligen prisbelönt. Till Mervas är en roman av samma intensitet, en berättelse om kärlek och skam och om en människas väg mot försoning och verklighet. Nominerad till Augustpriset 2002 Motivering: I romanen Till Mervas har Elisabeth Rynell återvänt till samma norrländska ödeland som i debutromanen Hohaj, till det nedlagda gruvsamhället Mervas, en suggestiv spelplats för ett drama om försoning och återkomst till livet. I sin roman utforskar författaren med emotionell och språklig intensitet möjligheterna att överleva det allra svåraste, att mot alla odds finna den livsnödvändiga utvägen från ett existentiellt nolläge.
Marta får ett brev och förflyttas tillbaka i tiden. Hon har länge levt helt isolerad och har haft fullt upp med att försöka härda ut och överleva efter det skamfulla och fruktansvärda som hänt. Allt i hennes liv har gått fel och brevet blir en påminnelse om allt som gått förlorat, allt hon missat, allt som skulle kunna ha varit. Brevet kommer från Mervas, en plats hon aldrig hört talas om, där Kostis, hennes ungdomskärlek, nu tydligen vistas och han vill att hon ska komma. Ska hon våga? Ska hon äntligen slippa gömma sig för sig själv och sitt förlorade liv?

Jag fick Elisabeth Rynells ”Hohaj” i julklapp av en kollega 1997 och tyckte väldigt mycket om den. Hohaj, precis som Mervas, är öde platser långt upp i norr och båda böckerna handlar om människor, relationer och är fulla med vackra beskrivningar av miljöer. Språket fascinerar ofta. Den här boken är minst lika bra,

”Aldrig hade hon varit så förfärande, försvinnande liten som det hon nu var. Hon kände, att här kunde hon utplånas, landskapet kunde i sin väldighet bara i en vindpust lösa ut henne, hon skulle få tigga de små, dovgröna tallarna om nåd. Samtidigt kände hon hur hon växte ut i väldigheten, hur hon sträcktes och tänjdes och fylldes av den, som kunde hon rymma den, som kunde hon rymma allt detta.”

Litet drygt 250 sidor kunde gärna fått vara minst det dubbla. Utläst på mindre än 3 timmar.