Is och vatten, vatten och is

Bok av Majgull Axelsson
Ingen har utforskat syskon- och tvillingmotiv med sådan fantasi och sådan intensitet som Majgull Axelsson. I Aprilhäxan ruvar den utstötta, institutionaliserade Desirée på hämnd på sina fostersystrar. I Den jag aldrig var lever huvudpersonen MaryMarie två separata liv, som speglas i varandra som vore hon sin egen syster. Och i Is och vatten, vatten och is skildras en tärande rivalitet mellan två tvillingsystrar. Inez och Elsie blir tidigt faderlösa och växer upp i Landskrona. De, som alltid varit som en gemensam hemlighet, glider alltmer isär under tonåren, och när Elsie blir med barn är brytningen ett faktum. Elsie föder en son, Björn, och ger sig ut till sjöss. Inez blir kvar hemma, föder dottern Susanne och tar också hand om Björn. När Björn växer upp blir han popstjärna, eftertraktad och ensam. Och precis som Inez lever i skuggan av sin syster Elsie, lever hennes dotter Susanne i skuggan av sin berömde kusin. Tills något händer. Något som förändrar allt. Romanens nu är en urladdning av alla de konflikter som grott kring systrarna och deras barn. Susanne, som blivit deckarförfattare, är gäst på ett polarforskningsfartyg, och upplever på denna instängda yta ett hot som skulle ha kunnat utspela sig i en av hennes egna böcker, från någon som verkar hata henne och hennes kusin Björn lika mycket. Hoten dyker upp regelbundet och anonymt. Is och vatten, vatten och is är en roman om en föräldralöshet som går i arv och om hur den som står allra närmast kan bli den mest främmande.
Tvillingsystrarna Elsie och Inez både förbinds och slits isär när Elsie blir med barn med en okänd man. Inez tar hand om barnet, Björn, som sitt eget medan Elsie flyr ut till sjöss.

Björn växer upp och når framgång som sångare i ett band, men snart inträffar en tragedi som sliter sönder familjen ytterligare.

Som alltid välskrivet. Jag tjatar om Majgull Axelssons berättarteknik och förmåga att föra berättelsen framåt med små, subtila medel och den här boken är inget undantag.

Hon beskriver platserna och människoödena så vardagligt men ändå målande, vilket gör att det känns som att jag känner karaktärerna personligen. Vissa klichéer och förutsägbara händelser men det går att leva med.

Grundhistorien är tragisk men lämnar ändå en kvarvarande känsla av värme i hjärtat